011112 (IPS) – Burundis nya övergångsregering verkar för att få ett slut på det åtta år långa inbördeskrig som plågar landet. Och man planerar nu att eftersöka och bestraffa de skyldiga till de folkmord som under flera decennier pågått mellan majoritetsfolket hutu och minoriteten tutsi.
Men det är ett arbete för rättvisa och försoning som kommer att vara långt och komplicerat. Tutsier och hutuer litar inte på varandra efter åratal av massmördande. För att få ett slut på våldsspiralen måste de skyldiga straffas, vilket nu regeringen planerar att arbeta för.
Övergångsregeringen installerades den första november, i överenskommelse med den fredsplan som tidigare undertecknats i Arusha i Tanzania.
Övergångsregeringen består av 17 partier. Deras möjligheter att samarbeta kommer att vara större när de börjar granska de brott som begåtts i det förflutna.
– De behöver veta vilka som var huvudaktörer bakom katastrofen 1972 och vilka som låg bakom de två katastroferna 1993, säger Jan van Eck, analytiker vid Pretorias universitet i Sydafrika.
– Om man inte löser detta kommer misstron att fortsätta, säger han.
1972 dödades mer än 100 000 människor när den tutsidominerade armén slog ner ett hutu-uppror. Detta utplånade en generation av utbildade hutuer och förankrade tutsiernas kontroll över armén och regeringen.
Närmare 50 000 människor dödades 1993 då armén mördade Burundis förste valde hutu-president, Melchior Ndadaye. Som hämnd för detta arrangerade hutu-politiker massakrer på tutsier, vilket i sin tur ledde till att armén hämnades.
Burundis nya regering har sex månader på sig att sätta samman en sanningskommission.
Men Louis Marie Nindorera från den burundiska människorättsgruppen Iteka, som betyder värdighet på kirundispråket, anser att den tidsplanen är för snabb.
Regeringen har ännu inte lyckats förhandla fram en vapenvila med de två ledande hutu-rebellgrupperna. Och striderna har intensifieras sedan den nya regeringen installerades.
– För att få en fungerande sanningskommission måste vi först få fram en vapenvila. Annars blir kommissionen meningslös, säger Nindorera.
Vittnen kommer att behöva garantier om skydd som de inte kan ges idag. Och även om man lyckas få fram en vapenvila är det enligt Nindorera oerhört viktigt att man skapar en atmosfär så att kommissionen inte blir ett verktyg för propaganda och hämnd.
Nindorera anser att landets nya privatradiostationer har en nyckelroll när det gäller att få politikerna att fokusera på nationsbyggande istället för politiska tvister.
– De utgör en stor potential för fred. Vi har inga tidningar här, utan människor lyssnar på radio.
Han anser att radion kan påverka både regeringen och människor i allmänhet att gå framåt och lösa sina problem.
– Vi måste förvänta oss mer från det civila samhället än från regeringen. Vi måste tvinga dem att uppföra sig bättre. Och det är en stor uppgift, säger Nindorera.
En av de oberoende radiostationerna är Studio Ijambo. Där arbetar man för en dialog mellan vanligt folk som verktyg för fred och försoning.
Aloys Niyoyita är journalist och producent på Studio Ijambo. Ett av programmen heter Heroes. Han hävdar att syftet med programmet är att bryta ner de stereotypiska föreställningar som tutsier och hutuer har om varandra.
– Det försöker visa att dessa inte är sanna. Kanske gjorde en hutu detta, men inte alla hutuer. Eller kanske en tutsi, men inte alla tutsier. Vi vet att det finns tutsier eller hutuer som räddade någon från den andra etniska gruppen. Vi ger honom mikrofonen och han får berätta sin historia.
Men allt hänger på om den nya regeringen lyckas nå fram till en vapenvila med rebellerna. Förra veckan hävdade den förre sydafrikanske presidenten Nelson Mandela, som är fredsprocessens huvudmedlare, att rebellerna sagt sig vara villiga att förhandla med regeringen.
(011112)
.
