Gaza, 020718 (IPS) – Dussintals arbetslösa palestinier har slagit sig ned i ett av de många protesttält som har slagits upp på olika ställen på Gaza-remsan. De har växt i antal under de senaste två veckorna. Och deras protester riktas inte mot Israel utan mot den palestinska myndigheten.
Många har varit arbetslösa i två år. De måste ge mat åt sina familjer, men deras krafter är på upphällningen. De vill att deras regering, den palestinska myndigheten, ska ta hand om dem.
– Israel är fienden, och vi förväntar oss att de ska göra livet svårt för oss. Men palestinska myndigheten har ansvar för oss, och vi förväntar oss att de ska hjälpa oss, säger Hassan Khaled Hassanein, en 39-årig elvabarnsfar som har varit utan arbete i stort sett hela tiden sedan intifadan började för två år sedan.
Samtidigt som en kvartett av internationella medlare – USA, FN, EU och Ryssland – satt kring förhandlingsbordet i New York för att diskutera hur man kan uppmuntra förändringar inom den palestinska myndigheten, iscensattes mer dramatiska påtryckningar på hemmaplan. De militanta grupperna, som vill att intifadan ska fortsätta, och den palestinska myndigheten, har mer att frukta från det palestinska folket än från de internationella medlarna.
I början av intifadan stängde Israel sina gränser för runt 120 000 palestinier som arbetade i Israel. Inkomstbortfallet påverkade också arbetena i de palestinska områdena eftersom konsumtionen rasade.
– Många hade sparat pengar. Först levde de på sina besparningar, sedan sålde de sina hustrurs guldsmycken. Själv sålde jag allt jag kunde, och sedan tog jag ett lån, berättar Hassasein.
Människorna i tälten säger att deras protest inte har någon politisk bakgrund, men ilskan mot den palestinska myndigheten är påtaglig.
– Hur kommer det sig att de klagar när poliserna får sina löner en månad för sent? Vi har inte fått några löner på två år, säger en av demonstranterna.
En annan ifrågasätter myndighetens ärlighet.
– Vi ser på tv hur arabländerna lovar en massa pengar, men inget av det når oss. Men myndigheten har fortfarande pengar för att betala ut löner, och de har fortfarande råd med bensin till sina bilar.
Situationen förvärras genom att myndighetens elbolag stänger av strömmen för de som inte har råd att betala sina räkningar.
– Hur kan de stänga av strömmen för någon som inte har något arbete och som har 12 människor att ta hand om?, säger Hassasein.
FN:s hjälporgan UNRWA i de palestinska områdena ger en del bistånd men det räcker inte. Hjälp kommer också från de islamistiska organisationerna. En del av dem delar ut tio gånger så mycket mat i dag som i början av intifadan.
Hassanein röstade på Yassir Arafat i valet för sex år sedan. Han säger att han ångrar sig nu, men han vet inte om han kommer att stödja islamisterna heller, i valet som ska hållas i början av nästa år. Han bryr sig inte om politik längre.
– Vi vill ha en chans att arbeta, även om det blir i Israel. Nu är folk beredda att köpslå med djävulen om det kan ge dem tillräckligt med pengar för att överleva.
Rasem Al Bayari, som leder den fackliga federationen i Gaza säger att hans organisation gör sitt bästa, men det finns helt enkelt inga pengar. Al Bayari, som är allierad med myndigheten och med Fatah, säger att arabländerna inte har skickat lika mycket pengar som de har lovat.
Och Al Bayari framhäver solidariteten bland det palestinska folket.
– Vi är alla enade i stödet för intifadan, säger han, och menar att den desperata ekonomiska situationen inte är ett hot mot kampens fortsättning.
Men när det gäller frågan om val erkänner Al Bayari att myndigheten befinner sig i en svår situation.
– Varför ska man insistera på val nu? Folk är arga, och resultatet skulle bara bli att de väljer mer extremistiska ledare.
Ismail Abu Shanab, talesman för Hamas, säger att hans organisation inte är intresserade av politiska fördelar för tillfället.
– Naturligtvis kopplar folk ihop det goda arbete som de islamiska stiftelserna gör med Hamas, säger han. Men han hävdar bestämt att välgörenheten inte handlar om politik.
Abu Shanab säger att Hamas är medvetet om att det ekonomiska trycket kan tvinga folk att överge intifadan. Men den punkten har man inte nått ännu, säger han.
Vid Hassan Khaled Hassaneins hus handlar samtalet inte om politik utan om mat, och bristen på mat. När han går in i huset går han förbi det kött som slaktaren inunder har hängt ut.
– Det där är det enda köttet som vi får se, säger han. Och glass till barnen är uteslutet. Det finns glass, och det finns mat, men de flesta har helt enkelt inte råd att köpa något.
