Bangkok, 080303 (IPS) – Oppositionsledaren Tun Myint Aung befinner sig någonstans i den förfallna staden Rangoon. Han har varit på rymmen från den burmesiska regimens fruktade underrättelsetjänst sedan augusti förra året.
Tun Myint Aung bär alltid med sig två saker – en mobiltelefon och en bärbar radio, med vilken han kan lyssna på regimkritiska radiostationer, som Democratic Voice of Burma, som sänder från sin bas i Oslo i Norge. – Telefonen och radion är mycket viktiga, jag bär dem med mig överallt, och de finns bredvid mig när jag sover, berättar Tun Myint Aung i en telefonintervju med IPS från sitt nuvarande gömställe.
Han säger att det är tack vare telefonen som han kan hålla kontakten med sina vänner medan radion gör det möjligt att få reda på vad som sker inne i landet. Hittills har han bytt gömställe tio gånger.
De bärbara radioapparaterna har blivit allt viktigare för många burmeser i takt med att förtrycket har hårdnat.
– Radion har förvandlats till ett social vapen för mig och vår rörelse, säger Tun Myint.
Rörelsen han talar om är den så kallade 88-generationen, en högt respekterad grupp av tidigare universitetsstudenter som gått i fronten för de fredliga protesterna mot militärregimen. Gruppen har fåt sitt namn efter den folkliga demokratirörelse som brutalt krossades av juntan 1988. Ett tillslag som ledde till närmare tre tusen demokratiaktivisters död. Fram till i augusti förra året så arbetade Tun Myint Aung i det tysta, bakom ledare som Min Ko Naing, som av många burmeser betraktas som den främsta oppositionsledaren efter Aung San Suu Kyi. Men i augusti förra året greps Min Ko Naing och flera andra välkända representanter för 88-generationen, då juntan försökte kväsa de demonstrationer mot regimen som var under uppsegling. Tun Myint Aung tvingades fly för att undgå att gripas. Till en början var det en desperat flykt, och vissa nätter tvingades han sova på gatan eftersom han inte visste var han skulle ta vägen. Nu är Tun Myint Aung, tillsammans med två andra ledande aktivister ur gruppen som också är på flykt, 88-generationens nya ledare. I höstas greps ett stort antal demokratiaktivister i samband med att juntan brutalt slog ned de demonstrationer som samlade tiotusentals deltagare i landets större städer. Nyligen meddelade regimen att det ska hållas en folkomröstning om en ny författning i maj. Oppositionen är motståndare till folkomröstningen, och trots repressionen i landet försöker aktivisterna att samla sig.
– Det finns elva organisationer som arbetar med att informera allmänheten om att den nya konstitutionen inte har skrivits av folkets representanter. Vi varnar också för att folkomröstningen inte kommer att bli fri och rättvis, säger Tun Myint Aung. Han berättar att oppositionen för närvarande diskuterar möjligheten att skapa en nationell massrörelse mot folkomröstningen och regimen, i form av ett passivt motstånd. I mitten av februari gick 88-generationens nya ledning ut med ett pressmeddelande där man beskrev den kommande folkomröstningen som “en krigsförklaring från militärregimen mot det burmesiska folket”. I ett senare pressmeddelande fördöms regimen i Kina för dess “finansiering” av juntan, och gruppen uppmanar omvärlden att bojkotta kommande sommar-OS i Peking. Trots de stora uppoffringar han tvingats till så trivs Tun Myint Aung med rollen som oppositionsledare.
– Jag känner mig inte nedslagen, utan vill genomföra så många åtgärder som möjligt mot militären.
Inte ens de många timmar i ensamhet som han tvingats till för att hålla sig undan militären har brutit ned honom. Tun Myint Aung har varit med om värre saker. År 1990 greps han och tvingades avtjäna tre år i det ökända fängelset Insein i Rangoon. Hans brott var att han deltagit i proteströrelsen 1988. Han greps återigen 1998 och tvingades avtjäna ytterligare flera år som politisk fånge innan han släpptes 2005. Men en sak är jobbig – att han under tiden på flykt inte har vågat kontakta sina föräldrar och släktingar.
– Vårt hem i Rangoon bevakas av underrättelsetjänsten, så jag kan inte kontakta dem. Det saknar jag. Jag saknar att kunna prata med mina syskonbarn och kusiner. Men de är vana vid att jag inte är hemma. Kampen för att undgå att gripas innebär dessutom många sömnlösa nätter.
– Om jag hör några konstiga ljud från gatan så vaknar jag och undrar vad som är på gång.
– Juntan vill gripa alla våra ledare, så jag kan inte förutspå framtiden – om jag hamnar i fängelse eller inte, säger Tun Myint Aung.
