Accra, 080124 (IPS) – Det finns många skillnader mellan de fattiga och rika i Ghanas huvudstad Accra. En är tillgången till toaletter.
I stadens rika kvarter är husen vackert utsmyckade och allting är välplanerat . I de fattiga kvarteren finns däremot inte ens några toaletter, utan befolkningen tvingas utföra sina behov längs stadens stränder. Stränderna i några av Accras förorter har förvandlats till rena utomhustoaletter. – Det är en sorglig syn. Men jag är medskyldig eftersom jag går dit varje morgon, säger Nii Allotey som bor i förorten Labadi.
Han menar att skulden för problemen vilar på stadens myndigheter, som inte sett till att det finns ordentliga sanitära anläggningar i området.
– De har inte levt upp till sina skyldigheter. Byggbolagen tillåts bygga bostäder som saknar toaletter, säger Allotey. Men det handlar inte bara om att stadens stränder förvandlats till offentliga toaletter. Även i de stadsdelar som ligger långt från kusten saknas toaletter i de flesta bostäder.
Adam Salifu bor i stadsdelen Nima, och har i flera år väntat på att hyresvärden ska se till att de boende ska få tillgång till en toalett.
– Jag skäms över att erkänna det, men jag tvingas utföra mina behov på natten eller tidigt på morgonen vid sidan av det avloppsdike som går igenom kvarteret. Accra, som för närvarande har närmare tre miljoner invånare, har på senare år brett ut sig allt snabbare utan någon egentlig stadsplanering. I synnerhet i de fattiga områdena har bostäder byggts upp utan några kontroller, och befolkningen har hela tiden ökat snabbare än tillgången på service åt medborgarna. Stadens statistikmyndighet bedömer att befolkningen nästan har fördubblats på bara de åtta senaste åren, och fram till 2015 beräknas dagens cirka tre miljoner invånare ha fördubblats ytterligare en gång.
I stadsdelen Osu fanns det tidigare allmänna toaletter som befolkningen kunde utnyttja. Men nu har dessa toaletter rivits och istället gett plats åt ett nytt affärsområde. – Staden har förvandlats till ett enda stort affärscenter och hyresvärdarna bryr sig bara om de pengar som finns att tjäna, utan att tänka på de boendes behov, säger Nii Allotey.
