Vancouver, 080111 (IPS) – Självmordsfrekvensen bland Kanadas inuiter är elva gånger högre än det nationella genomsnittet. Mellan 1939 och fram till 1963 tvångsförflyttades många inuiter, och forskare menar att arvet efter den politiken är en bidragande faktor till de utbredda sociala problem som finns idag.
Jack Hicks, som sedan länge själv lever i Arktis, forskar om de sociala orsakerna till självmord bland unga inuiter. Enligt honom skiljer sig självmordstalen mycket inom gruppen, beroende på ålder, kön och olika regioner. Bland unga manliga inuiter i åldern 15 och 24 är självmordsfrekvensen över 60 gånger högre än bland unga män som lever i södra Kanada.
Enligt Hicks var självmord mycket ovanligt bland inuiter fram tills på 60-talet. Men sedan inleddes vad som kommit att kallas för en “självmordsvåg” först i Alaska, sedan på Grönland och senare också i Kanadas Arktis. – Händelseförloppet följde de nationella regeringarnas politik av att exempelvis förflytta människor till särskilda reservat – vilket hade en enorm inverkan på inuiternas livsstil, säger Hicks. Innan inuiterna kom i kontakt med olika myndigheter så handlade deras liv enligt Hicks om att lyckas överleva trots de mycket svåra förhållandena, och barnen fick hela tiden ta del av de äldres kunnande.
– I dag talar läkare och socialarbetare om att många av de unga är extremt impulsiva, och att de överreagerar på olika stressfaktorer – som att en relation spricker, säger Hicks. Han menar att ursprungsbefolkningarnas samhällen i dag lever i ett slags “chocktillstånd”. Hicks ingår i ett forskarteam som sedan 2005 studerar omständigheterna kring självmord i östra Arktis under de senaste fem åren. Gruppen består av representanter för inuiterna och medlemmar av en av landets främsta forskningsgrupper om självmord. – Forskning inriktad mot särskilda riskgrupper har spelat en viktig roll för självmordsprevention i andra delar av världen, och vi hoppas att det ska bli fallet också nu. Men om myndigheterna kommer att följa rekommendationerna återstår att se, säger Hicks.
De generella självmordstalen har sjunkit i Kanada under de senaste 20 åren. Bland landets ursprungsbefolkning har dock trenden varit den motsatta. Laurence Kirmayer, chef för institutionen för socialpsykiatri vid McGill-universitetet, skrev nyligen en rapport om självmorden bland ursprungsbefolkningen. Han säger till IPS att självmordsproblemen är en “barometer” av andra sociala problem och påpekar att man sett en liknande utveckling också på Alaska och i Grönland. – Historiskt hänger det samman med sociala förändringar skapade av utomstående krafter, som medfört en känsla av att det individuella och kollektiva värdet har undermineras. Detta kanske inte är så överraskande – men det vi har slagits av är hur stora skillnaderna är mellan kvinnor och män. Kirmayer säger att kvinnornas traditionella roll, att ta hand om barnen, fortfarande finns kvar. Männens roll, att skaffa mat och andra resurser, har dock förändrats eftersom den numera hänger samman med en kontant ekonomi.
– En sådan förändring, när den sker snabbt och människor inte får vara med och besluta om den, är riskabel. Människor känner sig som flyktingar i sitt eget land. Samtidigt påpekar dock Kirmayer att många inuitsamhällen har självmordstal som ligger på samma nivå som landet i övrigt.
Frank Tester, professor i socialt arbete och författare till en bok om förflyttningspolitiken av inuiter i Arktis, säger till IPS att det egentligen är ganska begripligt varför problemen uppkommit.
– Att förstå orsakerna till självmorden i östra Arktis handlar inte om raketforskning. Kulturen är helig och ger livet mening, och bidrar till fysiskt, mentalt och själsligt välmående. När allt det förändras så påverkas människor, i synnerhet de unga som fjärmas från familjens tidigare generationer och deras kulturella liv, säger Tester.
