Berlin, 071029 (IPS) – EU:s föreslagna frihandelsavtal med ACP-länderna i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet, de så kallade EPA-avtalen, är ett “neokolonialt verktyg” som kommer att förstöra de afrikanska staternas ekonomiska och sociala strukturer. Det menar en rad ickestatliga organisationer i Europa.
EU anser att EPA-avtalen handlar om att bygga ett “verkligt partnerskap” mellan Europa och Afrika och att det kommer att främja ekonomisk utveckling i ACP-länderna. Men globaliseringskritiker och frivilligorganisationer ser på avtalen med kritiska ögon.
Kritikerna anser att EPA-förhandlingarna framförallt har drivits av europeiska företags intressen och de få i ACP-länderna som tillhör en privilegierad ekonomisk elit. Dessutom har processen pågått utan någon egentlig offentlig debatt, både i EU och ACP-länderna, menar de.
Organisationerna gav uttryck för sitt motstånd i en stor demonstration i Berlin i slutet av september, som samlade deltagare från 37 länder. Samtidigt hölls liknande demonstrationer i flera afrikanska huvudstäder.
I en gemensam deklaration krävde organisationerna att EU ska upphöra med att försöka tvinga ACP-länderna att öppna sina marknader för europeiska varor, tjänster och investeringar. – Det här så kallade partnerskapet utsätter ACP-länderna för en konkurrens som kommer att skada dem, säger Frauke Banse från den internationella globaliseringskritiska organisationen Attacks tyska avdelning till IPS. – Konsekvenserna av liberaliseringen kommer att bli förödande. Arbetslösheten, fattigdomen och de sociala orättvisorna kommer att öka och det politiska handlingsutrymmet för hållbar utveckling kommer att minska. Därför kan vi inte acceptera EPA-avtalen, fortsätter hon. Michael Frein, expert på handel och utveckling vid den tyska kyrkans utvecklingstjänst, delar Banses analys.
– Redan i dag saknar de afrikanska länderna skydd mot billiga importvaror från EU, till exempel europeiska kycklingar som översvämmar de afrikanska marknaderna, säger han.
– På detta sätt förstör EU de lokala producenternas ekonomiska bas. Och som om inte denna skandal vore nog vill EU nu att de afrikanska länderna ska minska tullavgifterna så att den europeiska exporten till ACP-länderna kan öka ytterligare. I slutändan är det de afrikanska konsumenterna och småproducenterna som kommer att få betala notan.
Dieter Simon, talesperson för Koordinationscentrum för södra Afrika, beskriver EPA-avtalen som ett verktyg för en “ny ekonomisk kolonialism”.
– Att kalla EPA-avtalen för ett instrument för ekonomisk utveckling är helt enkelt att ljuga. Bara i Kenya kommer frihandelsavtalen att leda till 645 000 förlorade jobb i mjölkindustrin till följd av ökad import från EU, säger Simon. Medlemmar i EU-parlamentet har noterat att utanför EU-kommissionen och vissa EU-länders regeringar är stödet för EPA-avtalen svagt. Robert Sturdy, som leder utskottet för internationell handel, lade fram det på följande sätt vid ett möte i Wien mellan EU:s och ACP:s parlamentsrepresentanter i maj 2006.
– Utanför EU:s generaldirektorat för handelspolitik är det omöjligt att hitta någon som har ett gott ord att säga om EPA-avtalen.
Frihandelsavtalen väntas träda i kraft den 1 januari 2008 och skapa en frihandelszon mellan EU och 79 ACP-länder. Avtalen reglerar biståndspolitik, handel och politiskt samarbete.
