Montreal, 070919 (IPS) – Delegater från 191 länder träffas denna vecka i Montreal, Kanada, för att fira världens mest framgångsrika miljöavtal: Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Många experter menar att detta avtal kan göra mer för att minska utsläppen av växthusgaser än det mer välkända Kyotoavtalet.
Montrealavtalet fyller 20 år i år, och delegaterna som träffas vid veckans möte refererar till sig själva som “ozonfamiljen”. De samlades i mitten av 1980-talet för att tackla de nya upptäckterna – att det fanns hål och förtunningar i ozonlagret, det skikt i atmosfären som skyddar allt levande på jorden från ultraviolett strålning, så kallad UV-strålning, från solen.
Den ökade utsattheten för UV-strålning har under senare år sammankopplats med ett stigande antal hudcancerfall, ögonsjukdomar och andra hälsoproblem hos både människor och bland andra arter.
Det var forskarna Sherwood Rowland från USA och Mario Molina från Mexiko som i mitten på 1970-talet kom fram till att bland annat kylar, luftkonditionerare och brandsläckare innehöll ämnen som tunnade ut ozonlagret. För dessa upptäckter vann de Nobelpriset, tillsammans med holländaren Paul Crutzen.
Rowland och Molina talade på söndagen till delegaterna, som växt från 24 stycken år 1987 till 191 i år – lika många som antalet länder som undertecknat avtalet.
Med 95 procent av de protokollförda ozonförtunnande substanserna, så kallade ODS:er, eliminerade finns ett starkt stöd för att öka utfasningstakten för de nyare ODS:erna, som dessutom är farliga växthusgaser. Utmaningar kvarstår dock. USA fortsätter att använda stora mängder metylbromid, som är en ozonförtunnande substans. Och det ekonomiska uppsvinget i Kina och Indien har fått användandet av luftkonditionerare, som behöver kemikalier som är farliga för miljön, att öka snabbt. En av de faktorer som gjort Montrealavtalet så framgångsrikt är den fond som skapades år 1990, Multilaterala fonden för implementeringen av Montrealavtalet. 49 industrialiserade länder har bidragit med motsvarande drygt 2,2 miljarder dollar till fonden, och 146 länder har fått ekonomiskt stöd för att fasa ut användandet av ozonfortunnande substanser.
– Den multilaterala fonden har varit avgörande för framgångarna, säger ambassadör Juan Antonio Mateos från Mexiko till IPS.
– Men trots detta har vi inte lyckats skapa en sådan för Kyotoavtalet, tillägger han.
Dessutom har multilaterala avtal enligt Mateos på senare tid fått stå tillbaka till förmån för bilaterala eller unilaterala sådana.
– Vi måste gå tillbaka till multilateralism om vi ska få till ett starkt klimatavtal, säger han.
I diskussionerna i samband med inledningen av veckans möte tycktes delegaterna vara ense om att ozonlagret inte kommer att ha återhämtat sig från skadeverkningarna, som alltså har hämmats – om än inte helt upphört – sedan Montrealavtalet skapades, förrän framåt år 2060-2070.
De som står bakom Montrealöverenskommelsen hoppas att avtalet kan tjäna som modell för ett framtida mer övergripande miljöavtal.
