Guatemala City, 070823 (IPS) – För två år sedan återfanns av en slump miljontals polisrapporter i ett ammunitionsförråd i Guatemala. Nu arbetar experter med att scanna in alla papper i en databas. Förhoppningen är att materialet ska bidra till att bringa klarhet i några av de tiotusentals mord och “fösvinnanden” som begicks under det 36 år långa inbördeskriget i landet.
Den enorma samlingen dokument, bestående av ungefär 80 miljoner papper, hittades 2005 i en byggnad i Guatemala City. Dokumenten låg samlade i travar från golv till tak i smutsiga rum som beboddes av råttor, fladdermöss och kackerlackor. Många av dokumenten hade börjat falla samman. Arkiven i den övergivna byggnaden upptäcktes av en händelse då historikern Edeliberto Cifuentes undersökte en explosion som inträffat i ett av polisens ammunitionslager i stadsdelen.
Cifuentes besökte den halvfärdiga byggnaden, som hade varit tänkt att bli polisens sjukhus, men aldrig hade byggts färdigt. Och där upptäckte han flera rum fyllda av dokument. Genom ett initiativ från landets människorättskontor, PDH, arbetar man nu med att rädda dokumenten som rengörs, katalogiseras och scannas in i en databas. Projektet stöds ekonomiskt av flera länder, däribland Sverige, och man har även fått hjälp av internationella experter.
I arkiven dokumenteras den officiella politik av terror och förtryck som länge pågick i landet. – Vi håller på att återställa nationalgardets handlingar som sparades från att kåren bildades 1881 fram tills dess upplösning 1997, berättar Alberto Fuentes, biträdande projektchef för arkiveringen. 1997 upplöstes den tidigare polismyndigheten nationalgardet och ersattes av en ny, i enlighet med det fredsavtal som 1996 avslutade det inbördeskrig som då pågått i 36 år. PDH, människorättsorganisationer och anhöriga till dem som föll offer under inbördeskriget hoppas att man med hjälp av dokumenten ska kunna bringa klarhet i åtminstone en del av alla de människorättsbrott som begicks.
Sammanlagt dödades 200 000 människor under konflikten, varav de flesta tillhörde landsbygdens ursprungsbefolkning. Enligt FN:s sanningskommission gjorde sig armén och andra säkerhetsorgan, däribland polisen, skyldiga till 90 procent av dödandet. Arkiveringsprojektet ingår i en bredare satsning på att samla information om dem som dödades under kriget. Fuentes berättar att man begärt fram dokument från olika grenar av den tidigare polismyndigheten. Förhoppningen är att man genom jämförelser av olika arkiv ska kunna fastställa identiteten på kvarlevorna efter åtminstone några av de 45 000 människor som “försvann” spårlöst, varav många begravdes i namnlösa gravar. – Inbördeskriget och det politiska förtrycket berövade inte bara tusentals människor på deras rätt till liv, utan också på deras rättigheter efter döden eftersom deras familjer inte tilläts sörja dem ordentligt, säger Fuentes. Han påpekar att tiotusentals familjer i landet fortfarande saknar anhöriga, vars kroppar aldrig har kunnat identifierats, och att dessa familjer därför aldrig har kunnat genomgå ett ordentligt sorgearbete. Bland den enorma mängden polisdokument återfinns allt från mer vardagliga handlingar som ansökningar om körkort och registrerade trafikförseelser. Men här finns också bilder av oidentifierade lik, massor av spaningsrapporter, förhörsprotokoll, rullar med videofilmer, samt lådor fulla av namnuppgifter och foton. I en underkategori samlas dokument från den ökända polisenheten Kommando 6, som agerade som en dödsskvadron under de blodigaste åren, mellan 1975 till 1985. Inom projektet hoppade man också hitta polisrapporter om provinsen Quiché, där 344 av de 669 massakrer man kunnat dokumentera genomfördes. – Men den nationella polisen har inte lämnat ett enda papper efter sig om Quiché, säger Fuentes. I dessa massakrer totalförstördes fler än 400 byar och dess invånare mördades av armén och de paramilitära grupper som bildats av militären. Databaserna med alla polisrapporter kommer på sikt att bli tillgängliga för allmänheten.
