Karachi, 070510 (IPS) – Den 36-årige engelske medborgaren Mirza Tahir Hussain har tillbringat halva sitt liv i en pakistansk dödscell. Nu är han hemma i Leeds igen och kan berätta om ett genomkorrumperat rättsväsende, men också förundras över att han klarat sig med livet i behåll.
– Många menar att jag klarade mig undan galgen tack vare min nationalitet. Så kan det vara, men om du frågar mig så har mitt liv blivit förlängt tack vare guds vilja.
Hussain tro hjälpte honom att överleva de 18 hemska åren bakom galler i Pakistan. Han dömdes för mordet på en taxichaufför, ett dåd Hussain själv hävdar att han begick i självförsvar. En brottsdomstol friade honom, men Hussain dömdes sedan till döden av en federal shariadomstol 1988. Tack vare hans brors ändlösa kamp för hans liv så ökade med tiden de internationella påtryckningarna för att få Hussain fri, och förra året släpptes han.
– Det tog nästan två årtionden att få loss min bror från den pakistanska dödscellen, och det var en otroligt jobbig och ångestfylld tid för vår familj, berättar brodern Mirza Amjad Hussain.
Nu har sex månader gått sedan Hussain släpptes fri, och hemma i Leeds igen kan han se tillbaka på tiden i fängelset, och det korrumperade systemet.
– Det är en konstig och invecklad blandning av lagar – en farlig röra av världsliga och islamiska lagar, varav inga genomdrivs i sin tänkta form. Det är ett farligt vapen som utnyttjas av de rika och inflytelserika, och inte nödvändigtvis för att skipa rättvisa. Jag borde veta, eftersom jag först frikändes och sen dömdes, berättar Hussain för IPS. Han menar att istället för att fungera avskräckande så uppmuntrar snarare det pakistanska rättssamhället till brott.
– Mord, terrordåd och sekteristiskt dödande har ökat eftersom det är enkelt för verkliga brottslingar att köpa sig sin frihet.
Hussain menar dessutom att det är omöjligt kan vara rätt att staten bekämpar brott med statligt våld. Han menar att varje åtal i Pakistan kommer med en prislista, där mutor förmedlas på alla nivåer. Och resultatet blir enligt Hussain att de pakistanska fängelserna fylls av samhällets allra fattigaste, varav en del är oskyldigt dömda. – För brottslingar som kommer från de rika klasserna, eller till och med medelklassen, leder fallen inte ens till utredningar. Men om det någon gång sker så övertalas och hotas brottsoffren till att gå med på en kompromiss.
Enligt en färsk rapport från Amnesty sitter det för närvarande ungefär 24 000 människor i dödsceller världen över. Nästan en tredjedel av dessa återfinns i Pakistan, enligt rapporten.
Hussain säger att de statligt utsedda advokaterna i landet är helt kallsinniga inför sina klienters situation och de vidriga levnadsomständigheter fångarna tvingas leva under.
– Livet i en pakistansk dödscell är som att leva i en grav, säger han. Cellerna är ungefär 3,6 meter gånger 2,7 meter stora, och varje cell kan befolkas av upp till tolv fångar. Hussain berättar att fångarna i hans cell tvingades sova i skift.
Med tanke på sina egna erfarenheter är han mycket bekymrad över situationen för de pakistanska fångarna. – Precis som för mig så är många andra fångarna i dödscellerna antingen oskyldiga, eller har fallit offer för orättvisa rättegångar. Men till skillnad från mig kommer många av dem att drabbas av en grym död utan att någon finns där för att rädda dem. Hur många oskyldigas liv ska gå till spillo innan dödsstraffet avskaffas?, frågar han. Amnesty pekar i sin senaste globala rapport om dödsstraff ut Pakistan som ett av de länder där “orättvisa rättegångar” är vanliga. Vissa av landets upp emot 7 000 dödsdömda fångar är dessutom minderåriga enligt Hussein, trots ett förbud mot att döma minderåriga till döden infördes år 2000. Han säger att han aldrig kommer att glömma avrättningen av en 16-årig pojke som tidigare försörjt hela sin familj som grovarbetare.
– Han var felaktigt dömd. Du kommer aldrig att förstå den vånda vi andra fångar gick igenom när han dödades.
Amnesty hävdar att man fått bekräftat att minst ett barn avrättades i Pakistan förra året, trots förbudet mot detta. Sammanlagt avrättades minst 82 människor i Pakistan 2006, enligt organisationen.
