Los Angeles, 070423 (IPS) – Scenlamporna tänds och teatergruppen VetStage, bestående av krigsveteraner från Afghanistan och Irak, inleder sin första föreställning. Pjäsen börjar med att en präst förbereder sitt minnestal för en amerikansk soldat som dödats av en vägbomb.
Men snart förflyttas handlingen till ett gruppsamtal på en psykiatrisk institution. Här möter publiken pjäsens huvudrollsinnehavare – två marinsoldater som ska ställas inför krigsrätt. Den ene är en kvinnlig soldat som anklagas för att ha mördat en soldatkollega som våldtagit henne, den andre soldaten anklagas för att ha mördat en hel irakisk familj i deras hem. – Det hände en jävla massa skit i strid, det är min åsikt, superhjärnskrynklare, säger en av soldaterna till militärpsykologen.
Sean Huze bildade VetStage och är också är författare till pjäsen och en av huvudrollsinnehavarna. Han skrev in sig hos marinen den 12 september 2001, dagen efter terroristattackerna mot USA. Huze deltog sedan i invasionen av Irak i mars 2003.
När Huze kom hem igen skrev han omedelbart en pjäs kallad Sandstorm, som genom en serie monologer behandlade Irakkriget från en fotsoldats perspektiv. Han säger att skrivandet hjälpte honom att ta sig igenom de psykiska problem som krigstjänstgöringen ledde till. Sedan bildade han VetStage i Los Angeles, en teatergrupp som bland annat vill ge krigsveteraner en chans att i en kreativ miljö bearbeta sina erfarenheter. Bakom teaterns första pjäs The Wolf står också organisationen Iraq and Afghanistan Veterans of America. Huze säger till IPS att inspirationen till pjäsen kommer från hur den amerikanska staten och landets medier reagerade på amerikanska soldaters massaker på 24 civila irakier i staden Haditha i november 2005. – Något gruppbefäl kommer att få tio års fängelse eller mer, samtidigt som de som utbildat soldaterna i stort sett kommer undan.
Huze menar att man ger vissa individer skulden för något som de i själva verket blivit utbildade och har förväntningar på sig att utföra.
I slutet av första akten flyr de två soldaterna från den psykiatriska institutionen. Men de lyckas inte hålla låg profil – våldet tycks förfölja dem.
Soldaten som massakrerat en hel familj möter en lokal präst och försöker förklara vad det är han gjort.
– De var får, och jag är en varg, och gjorde som vargar gör. Det berättade jag, och det är därför de nu har låst in mig.
En av medlemmarna i teatergruppen är Karl Risinger, krigsveteran som tidigare utbildade soldater som var på väg till Irak och Afghanistan. – Jag gillar produktionen. Det är en berättelse som måste berättas. Veteranerna har programmerats och utbildats till att bli soldater, och sen plötsligt förväntas de kunna komma hem till ett normalt liv.
Risinger menar att ingen tycks veta hur man ska avprogrammera en soldat.
The Wolf är tveklöst en pjäs som är emot kriget, som inte bara tar upp soldaternas situation efter sin tjänstgöring, utan också orsakerna den amerikanska regeringen gav till invasionen av Irak.
Samtidigt understryker Huze att teatergruppen inte bara är till för krigsmotståndare. – Det finns veteraner i VetStage som är konservativa och som har fortsatt rösta på Bush, säger han.
Teatergruppen erbjuder också medlemmarna chansen att gå skrivarkurser, för att förbättra möjligheterna att de ska kunna återgå till ett normalt liv hemma.
