Maputo, 070212 (IPS) – Aldrig tidigare har så många barn i Moçambique gått i skolan som nu. Men för föräldralösa barn som Regina Massango är inte skola att tänka på. Hon måste ta hand om sina småsyskon.
När Regina var tolv år bad hennes svårt sjuka mamma henne att hoppa av skolan för att istället börja jobba som hemhjälp hemma hos sin faster. Hon tvingades lämna sin sjuka mamma och sina tre syskon och bege sig till fastern i huvudstaden Maputo. Reginas pappa var död sedan länge.
Men livet som hemhjälp blev hemskt. Regina tvingades slita hela dagarna, och om hon inte hann klart med sina uppgifter i tid fick hon stryk av fastern. När hon dessutom inte fick den lön hon blivit utlovad, på motsvarande ungefär 50 kronor i månaden, beslöt sig Regina för att ge sig av.
– Hon hade lovat att betala mig, men när jag aldrig fick pengarna beslöt jag mig för att fly. Hon behandlade mig illa, berättar Regina med sorg i rösten. Hon lyckades ta sig hem igen där hon fick ta hand om sin svårt sjuka mamma. Och efter att mamman avled i juli förra året har inte Regina återvänt till skolan.
Moçambique har uppnått stora framgångar med att få fler barn att gå i skolan. Mellan åren 1992 och 2005 tredubblades antalet elever i landets grundskolor.
Men skolorna har inte lyckats möta de särskilda behov som de mycket fattiga barnen har, i synnerhet de barn som förlorat sina föräldrar på grund av aids. Föräldralösa barn som hoppar av skolan löper dessutom stor risk att bli utnyttjade och utsättas för sexuella övergrepp – och därmed själva drabbas av aids. De flesta som hoppar av skolan i förtid är flickor. Många slutar skolan efter bara några år. År 2005 gick bara 34 procent av eleverna ut grundskolan. Men skillnaden är stor mellan könen – av flickorna gick bara 28 procent ut skolan, medan siffran för pojkar var 40 procent. Det är troligt att en stor andel av dem som hoppar av är just barn vars föräldrar har avlidit. Antalet föräldralösa barn är dessutom på uppgång. 16 procent av befolkningen i åldern mellan 15 och 59 år är hivsmittade i detta sydafrikanska land. Förra året var 1,6 miljoner barn under 18 år föräldralösa, varav 380 000 förlorat sina föräldrar på grund av aids.
Landets statistikmyndighet bedömer att 630 000 barn kommer att ha förlorat båda sina föräldrar i aids år 2010. Lärarna kan omöjligt på egen hand ta ansvar för de föräldralösa barnen. År 2005 hade lärarna i genomsnitt 74 elever i sina klasser. Utbildningsdepartementet har tillsammans med bland andra Världsbanken och Unicef sedan ett par år tillbaka drivit ett pilotprojekt där ett antal skolor fått extra anslag för att hjälpa föräldralösa barn och extremt fattiga elever att kunna gå i skolan. Det extra stödet består bland annat av gratis utbildningsmaterial samt extra psykologiskt och socialt stöd till de föräldralösa barnen. Unicef ger stöd till vissa skolor att specialutbilda sina lärare och övrig personal, samt ser till att skolorna har det utbildningsmaterial som krävs, men också att barnen får hälsovård.
Tanken är att föräldralösa barn och andra utsatta elever, som i vissa fall dessutom är familjens överhuvud, får det sociala stöd som saknas hemma från skolan. Detta projekt inleddes i provinsen Zambezia, en region där över en tredjedel av barnen aldrig satt sin fot i skolan. Fram till år 2009 kommer projektet att utökas till att omfatta sex provinser i landet. Målsättningen är att man ska nå ut till 750 skolor och minst 300 000 elever. På skolor som ingår i projektet satsar man också på informationskampanjer om hiv och aids.
– Detta är en nyckelfråga för att se till att föräldralösa och fattiga barn får stöd och inte blir diskriminerade, säger Meritxell Relano, som arbetar med projektet för Unicef. Enligt Relano finns det en stor förståelse och solidaritet mellan eleverna på de skolor som ingår i projektet. För Reginas del handlar dock det mesta om andra saker. Efter att hennes mamma dog förra sommaren tar hon nu hand om sina bröder och systrar. Den minsta flickan, Lydia, är bara åtta år gammal.
– Jag hoppas jag kan återvända till skolan snart, säger Regina medan hon städar bland de få ägodelar familjen har i sin lilla lerhydda.
