Jeddah, 070130 (IPS) – För två år sedan fick den egyptiske maskiningenjören Farid Hassanein det telefonsamtal som han trodde skulle leda till att drömmen om en egen bil äntligen kunde förverkligas. Hans ansökan om att få arbeta i grannlandet Saudiarabien hade gått igenom.
Men två år senare säger han istället att han skulle bli överlycklig om han kunde lämna Saudiarabien gående. Hassanein arbetar för ett familjeägt företag som har förvandlat hans dröm till något helt annat. – Jag begick ett stort misstag som kom till detta land där cheferna tillåts exploatera sina anställda utan att straffas, säger den 32-årige egyptiern till IPS. Hassanein hävdar att han och hans kollegor är utarbetade, och att de har behandlats omänskligt och helt rättslöst. Och vad värre är – han kan inte lämna landet eftersom arbetsgivaren lagt beslag på hans pass.
– Detta är som ett helvete, jag känner mig fångad i en fälla. De säger att om jag vill åka hem så måste jag betala tillbaka den lön jag fått för de nästan två år jag varit här, berättar Hassanein.
Liknande historier berättas av många av de miljontals fattiga utländska arbetare som kommer till det oljerika landet, lockade av chansen till arbetstillfällen. En revisor från Sudan, som inte vill bli citerad med namn, berättar att han kom till Saudiarabien för att arbeta som revisor. Men efter en tid beordrades han istället att börja arbeta med att bära lådor på företagets lager.
– Jag anställdes inte för att bära lådor, utan kom hit som revisor. Jag vill sluta men företagsägaren har mitt pass och vill att jag ska betala tillbaka den lön jag fått.
Kritiken mot arbetsförhållandena i landet riktas främst mot det anställningssystem som används, kallat kafeel-programmet. Alla gästarbetare i Saudiarabien måste ha en arbetsgivare som står bakom dem, och systemet ger arbetsgivarna mycket stor kontroll över de anställda. I takt med att Saudiarabiens oljepengar har växt har antalet gästarbetare i landet ökat. Landets arbetsdepartement bedömer att 67 procent av arbetskraften i dag är utländska medborgare, och inom den privata sektorn är siffran ända upp emot 95 procent av arbetskraften. Den största gruppen kommer från Bangladesh, Pakistan och Indien. Omkring 1,5 miljoner gästarbetare från vardera av dessa länder arbetar i Saudiarabien, samt ungefär 900 000 invånare från vardera Egypten, Sudan och Filippinerna.
Många av de gästarbetare som IPS talat med säger att arbetsrätten är ganska bra i landet. Men de bekräftar också något som många människorättsorganisationer länge hävdat – att dessa regler i första hand är pappersprodukter.
I verkligheten tvingas gästarbetarna leva i rädsla för att bli deporterade, utan tillgång till hälsovård, samt ofta arbeta långa arbetspass utan övertidsersättning eller riskera att deras löner aldrig betalas ut. Människorättsorganisationen Human Rights Watch har kritiserat den saudiska regeringen för att inte genomdriva landets arbetslagar trots att så många gästarbetare i landet utsätts för grov exploatering. USA:s utrikesdepartement har i en rapport jämfört situationen för en del av gästarbetarna med slaveri, och krävt att den saudiska regeringen agerar.
Men för Hassanein är den typen av kritik meningslös så länge inget händer.
– Saudierna kommer med vackra ord men gör inget för att hjälpa oss. Allt jag vill är att kunna resa hem igen.
