Johannesburg, 060508 (IPS) – Nyligen erbjöd Zimbabwes regering de vita farmare vars gårdar beslagtogs under jordreformen att ansöka om att återfå mark. Utspelet har mötts av en rad olika reaktioner.
– De dödade människor, kastade ut folk från deras farmar och förstörde ekonomin. Nu vill de att vi ska rädda dem, säger Gerry Whitehead, en av de farmare vars mark beslagtogs 2002. Men Doug Taylor-Freeme, ordförande för det mestadels vita lantbrukarförbundet Commercial Farmers' Union, CFU, är försiktigt positiv till förslaget. I ett uttalande från förra månaden bjuder CFU in sina medlemmar att ansöka om mark. Flora Buka, den zimbabwiska minister som har ansvar för mark och jordreformer, bekräftade förra månaden för den statskontrollerade tidningen Herald att alla zimbabwier – även vita, kommersiella jordbrukare – nu är välkomna att ansöka om mark. Hittills har 500 vita bönder gjort det, enligt ministern. Det totala antalet vita farmare i Zimbabwe är idag färre än 500, enligt en rapport från den ickestatliga organisationen Justice for Agriculture, som är baserad i Harare. I slutet av år 2000 fanns det omkring 4 300 vita jordbrukare i landet, enligt rapporten. I början av år 2000 började veteraner från Zimbabwes inbördeskrig och andra militanta grupper med kopplingar till regeringspartiet Zanu-PF att ockupera egendomar som ägdes av vita. De protesterade mot den skeva ägandestruktur som rått i landet ända sedan kolonialtiden och krävde att mark skulle delas ut till jordlösa svarta. Det som inleddes med dessa jordockupationer utvecklades till en hastigt genomförd jordreform under vilken miljontals hektar mark beslagtogs av staten.
Jordockupationerna sammanföll med upptakten till parlamentsvalet år 2000, vilket var det första val där regeringspartiet Zanu-PF ställdes mot en trovärdig opposition. Regeringen anklagades för att ligga bakom ockupationerna, i syfte att sätta mark- och rasfrågor på agendan i valet och mobilisera sina anhängare. Valet 2000 omgärdades av oegentligheter, våld och fusk, liksom presidentvalet år 2002.
Enligt Justice for Agricultures rapport så har många vita zimbabwiska bönder flyttat utomlands efter jordreformen: till Moçambique, Zambia, Malawi, Nigeria, Sydafrika och Botswana.
Enligt Justice for Agricultures rapport är jordreformen ett fiasko. De som tilldelats mark har inte fått någon tidsbestämd arrendesrätt, vilket har gjort det omöjligt för dem att investera, låna eller sälja. Det gör att de nya brukarna har varit helt beroende av staten, enligt rapporten. Dessutom har många anklagat regeringen för att inte främst ha gett mark till jordlösa, utan till medlemmar i partiet och andra högt uppsatta bundsförvanter. Zimbabwe, som en gång sågs som södra Afrikas kornbod, lider i dag av svårt matbrist. Bristen anses delvis bero på torkan och delvis på jordreformen. Mer än fyra miljoner av landets omkring 13 miljoner invånare är i behov av matbistånd, enligt FN:s matprogram WFP. Jordreformen har spelat en viktig roll i landets ekonomiska förfall. Den ekonomiska krisen har skapat brist på bränsle, andra basvaror och utländsk valuta som behövs för att köpa jordbruksutrustning, utsäde och gödsel. Tresiffrig inflation har blivit normalt i landet. Inflationen steg under mars månad till 913,6 procent från 782 procent föregående månad, enligt officiella uppgifter. Situationen i Zimbabwe förvärras ytterligare av hiv/aids-epidemin. Enligt FN:s barnfond är strax över 20 procent av befolkningen hivpositiv.
Men Zimbabwes jordbruksminister Joseph Made förnekar att regeringens beslut att låta vita bönder ansöka om mark är ett bevis på att jordreformen har misslyckats.
Daniel Molokele, chef för den Johannesburgbaserade Zimbabwe Combined Civil Society Organisation, en paraplyorganisation för ickestatliga organisationer, tolkar dock beslutet som att regeringen tvingats att backa. – De accepterar nu att de gjorde ett stort misstag när de jagade iväg de vita bönderna, säger han till IPS.
Men Gerry Whitehead menar att farmarna inte bör acceptera erbjudandet utan att alla zimbabwier bör förenas och “arbeta hårt tills den här regeringen är borta”.
– Tre av mina anställda arbetare sköts ihjäl 2002. De försökte skjuta mig också den kvällen. Vad mig beträffar så kommer jag att försöka få tillbaka min gård när den här regeringen är borta, säger han till IPS.
