Rom, 060504 (IPS) – Över 850 miljoner människor i världen är kroniskt hungriga, enligt Oxfam International. Ett av de länder som regelbundet drabbas av svält är Etiopien. För tre år sedan var över 12 miljoner av landets invånare i behov av matbistånd och i år är Etiopien åter igen med på nätverket FEWS lista över länder där matbrist riskerar att övergå till svält, tillsammans med Somalia, Zimbabwe och Tchad.
Enligt en rapport från FN: s mat- och jordbruksorganisation FAO från februari i år saknar 15 miljoner etiopier trygg matförsörjning, och för fem eller sex miljoner är denna brist kronisk. Med kronisk brist menar FAO att dessa människor inte har möjlighet att odla eller köpa tillräckligt med mat i år – även under normalt väder och normala ekonomiska förhållanden. Är Etiopien dömt till att regelbundet drabbas av svält – är något land det? Nej, menar många forskare.
“Överflöd, inte brist, beskriver bäst tillgången på mat i världen”, står det i den utförliga rapporten “12 myter om hunger” som 1998 publicerades av Institute for Food and Development Policy/Food First, en USA-baserad ickestatlig organisation. “Även de mest drabbade länderna har tillräckligt med mat till hela sin befolkning just nu. Många är nettoexportörer av mat och andra jordbruksprodukter”, står det i rapporten. Man kan tala om hungerns motsägelsefulla natur. I exempelvis Nigeria, Brasilien eller Bolivia finns det gott om mat samtidigt som vissa människor i vissa regioner svälter; och medan Costa Rica bara har hälften så mycket odlingsbar mark per person som Honduras så lever costaricaner i genomsnitt elva år längre än honduraner. Åter till Etiopien, där landets skördar under 2005 enligt FN var mycket bra. Trots att den övergripande situationen är positiv så lever ett stort antal människor, främst herdar i sydöstra delen av landet, i ett stadium som av FAO-experter beskrivs som “för-svält”.
En liknande situation råder i södra Afrika. Enligt FAO tog Sydafrika in en rekordskörd i december men trots det är matbristen i regionen stor. Nästan 12 miljoner människor, främst i Zimbabwe och Malawi, är i behov av akut mathjälp, enligt FAO. Vi kan i dag konstatera att den brittiske ekonomen och demografen Thomas Malthus hade fel när han i sin “Essay on the Principle of Population” från 1798 spådde att befolkningsökningen i världen skulle leda till att maten skulle ta slut. Malthus hade underskattat människans förmåga att använda sina resurser allt mer effektivt och 2006 klarar jorden en befolkning på 6,4 miljarder – sex gånger så många som när Malthus publicerade sina teser. Vad mänskligheten inte har lyckats lika bra med är att fördela maten rättvist: de flesta specialister och organisationer som arbetar med matbrist pekar på ojämlikhet som den främsta underliggande orsaken till svält och matbrist – oavsett hur olika deras analyser i övrigt är. Amartya Sen, Nobelpristagare i ekonomi, menar att brist på rättigheter, snarare än brist på mat, är den främsta anledningen till svält i fattiga länder.
FN:s jordbruksorganisation FAO skriver att “svält är en fråga om orättvis distribution och fattigdom”.
Och institutet Food First skriver att svält kommer av “underliggande ojämlikhet som berövar människor, särskilt fattiga kvinnor, ekonomiska möjligheter och säkerhet. /…/ Snabb befolkningsökning och hunger är konstanta i samhällen där markägande, arbeten, utbildning, sjukvård och trygghet för äldre är utom räckhåll för de flesta människor”. Något som spelar en allt viktigare roll som orsak till svält och matbrist i världen är krig och politiska kriser. Enligt FN: s matprogram WFP har andelen svältkatastrofer som orsakas av krig och andra mänskligt förorsakade kriser mer än dubblerats sedan 1992. Konflikter tvingar miljontals människor att lämna sina hem vilket har skapat vissa av världens värsta hungerkriser, skriver WFP i en rapport. Under krig förvandlas mat ibland till ett vapen: soldater svälter ur sina motståndare genom att beslagta eller förstöra grödor, mat och boskap. Åkrar och vattendrag förgiftas, minor läggs ut och mycket mark blir obrukbar. I Zimbabwe har en jordreform lett till att den totala spannmålsproduktionen har minskat från tre miljoner ton 1996 till omkring 800 000 ton 2005. Robert Mugabe och hans regering har omfördelat en stor del av landets jordburksmark till bundsförvanter som inte är intresserade av att odla. Regeringens politisk har skapat höga bränslepriser och andra prisstegringar som drabbar dem som fortsätter att odla. De mest vanliga orsakerna till svält är att skördarna slår fel, ofta på grund av torka eller inbördeskrig. Men att en skörd uteblir leder inte till svält om landet är väl förberett på att hantera en kris, säger FAO: s experter. De refererar till Amartya Sen som skrivit att demokratiska samhällen ofta är bättre på att mildra matkriser och förhindra svält. Kommunikation, öppenhet och att man tar tidiga varningssignaler på allvar är viktigt för att hindra att matbrist utvecklas till svält, menar de. Sen skriver så här i en artikel publicerad i den brittiska tidningen Observer år 2002: “I demokratiska länder, även de fattiga, hotas den styrande regeringen av en svältkatastrof eftersom det inte är lätt att vinna val efter en svältkatastrof; eller att klara sig från kritik från oppositionspartier och tidningar. Det är därför svält inte förkommer i demokratiska samhällen”. *Miren Gutierrez är IPS chefredaktör. Inför artikeln har hon intervjuat bland andra Kisan R. Gunjal, som arbetar med nödhjälp på FAO och Shukri Ahmed, ekonom vid Global Information and Early Warning Service.
