Karachi, 060228 (IPS) – Många deltagare vid World Social Forum i den pakistanska hamnstaden Karachi frågar sig om forumet påverkar landets militärdiktatur alls. Under forumet, som avslutades den 29 mars, debatterades militärens makt och det civila samhällets begränsade utrymme i Pakistan.
– Hela Pakistans struktur är uppbygg kring militären. WSF är bara en droppe i havet och kommer inte att påverka regimen på något sätt. Men under forumet, på denna kvadratkilometer, har vi kunnat se att alla myter om exempelvis obändigt fiendskap mellan Indien och Pakistan, mellan olika etniska grupper och mellan våra provinser är nonsens, säger Tarek Fatah, född i Pakistan och värd för det kanadensiska teveprogrammet Muslim Chronicle.
Pakistans president general Pervez Musharraf tog makten i landet 1999 genom en oblodig militärkupp. En kupp som besynnerligt nog välkomnades av delar av den pakistanska eliten. Presidenten har lovat att fria val ska hållas nästa år. Under forumet fick aktivister och akademiker en sällsynt chans att träffas och debattera ämnen som demokrati och behovet av regional fred Tarek Fatah menar att fred mellan Indien och Pakistan krävs för en demilitarisering av regionen – men han menade att fred skulle skapa en situation där Pakistans militär inte skulle ha “någon roll att spela, inget existensberättigande”. Det menar han gör att militärregimen inte har något allvarligt menat intresse av fredprocessen. Samtidigt anklagade Tarek Fatah den indiska sidan för att ha en fixering vid att kontrollera Kashmir.
De djärvaste och kanske mest tankeväckande åsikterna om Pakistans militärregim under forumet kom från Ayesha Siddiqa Agha, forskare vid Woodrow Wilson International Centre i Washington och författare till boken “Military Inc., The Politics of Military's Economy in Pakistan” som snart kommer att publiceras. – Det är inte en bok om Pakistan, det är en kritisk avhandlig av ett särskilt beteende inom alla militärer, inte av själva institutionen, säger Agha. Men titeln på boken, och dess innehåll, är tillräckligt för att få de uniformerade männen som leder det här landet att skruva på sig. Boken beskriver rovdjursnaturen hos Pakistans mest mäktiga institution som har styrt landet merparten av åren sedan självständigheten 1947.
– Jag har redan retat upp många, säger Ayesha Siddiqa Agha till IPS. – Jag har givetvis ett personligt intresse av att förstå relationen mellan militären och det civila samhället som alldels för länge har hållits som gisslan av eliten. Jag är pakistanier och jag är inte emot staten. Jag är bara en av miljontals andra som försöker hitta en bättre plats för oss, säger hon. Vid ett möte under forumet ställde Agha flera explosiva frågor.
– Varför är vårt civila samhälle till sin natur elitistiskt? Varför finns det sprickor mellan landets olika delar och varför är tre provinser – Sindh, Nordvästra gränsprovinsen och Balochistan – på sin vakt mot Punjab?, frågade hon. Punjab-provinsen dominerar Pakistan och den mäktiga armén. Ayesha Siddiqa Agha säger att hon i boken försöker utreda den speciella militära kultur som finns i hela världen. En kultur som skapar makt och fördelar åt de militära ledarna. Hur mycket makt denna kultur får i ett land beror på hur stark eller svag en stats politiska institutioner är. I Pakistan har politisk instabilitet hjälpt den starka militären att ta över makten och uppbyggnaden av institutioner har kommit i kläm – Militärens penetration av ekonomin beror på de väpnade styrkornas politiska inflytande och även på relationen mellan politiken och det civila samhället, säger hon.
Förutom Pakistan nämner hon bland andra Indonesien och Turkiet som två länder där militären har varit eller är en stark aktör inom politiken och där militären har exploaterat statens resurser.
– Militären blir till sin natur rovgirig och uppmuntrar också sitt brödraskap – aktiv och pensionerad militär personal och sina bundsförvanter och partnerns inom ländernas elit – att roffa åt sig och vidmakthålla sin makt, säger hon.
I ett sådant scenario kommer Pakistan inte att blir fritt från feodalsystemet eftersom feodalherrarna och militären stödjer varandra, drivna av korsiktiga personliga vinster. Därför riskerar demokratin att förbli en dröm, menar Ayesha Siddiqa Agha.
– Tyvärr vägrar till och med politikerna att utreda det här ämnet. Därför har det politiska utrymmet inte bara blivit mer klaustrofobiskt – utan det saknas också politiska idéer, säger hon.
Just på grund av denna brist är World Social Forum så värdefullt för Pakistan, menar Karamat Ali, medlem i arrangörskommittén. – Deltagande i dessa demokratiska debatter är det vi behöver mest. Detta kommer att stärka vårt svaga civila samhälle, säger han.
