New York, 051220 (IPS) – Den utbredda fattigdomen på den afrikanska kontinenten beror i första hand på den höga arbetslösheten, enligt en ny FN-rapport.
Trots att de afrikanska ländernas bruttonationalprodukt generellt ökat betydligt, så har fattigdomen inte minskat. Det slås fast i den nya årsrapport om Afrikas ekonomiska utveckling, som ges ut av FN:s ekonomiska kommission för Afrika, ECA. En av de största utmaningarna för Afrika är enligt rapporten den omfattande arbetslösheten. Enligt ECA:s rapport ligger genomsnittsarbetslösheten i såväl södra som norra Afrika på mellan tio och elva procent, vilket internationellt är mycket höga siffror. Och bilden förvärras ytterligare av att dessa siffror inte inkluderar alla de människor som gett upp sina försök att få anställningar och som inte ingår i statistiken. Närmare åtta miljoner nya arbetstillfällen måste årligen skapas i Afrika för att kompensera för det ökande antalet människor som vill in på arbetsmarknaden.
– Skapandet av fler hyggliga arbetstillfällen för de fattiga är den mest effektiva metoden för att bemöta fattigdomen i Afrika, säger K.Y. Amoako, avgående ordförande för ECA. Amoako påpekar att kopplingen mellan arbetslöshet och fattigdom varit erkänd inom de högst beslutande organen i åtminstone tre decennier.
Vid ett toppmöte i Burkina Faso förra året antog afrikanska regeringschefer exempelvis en deklaration där man lovade att bekämpa fattigdomen genom att skapa arbetstillfällen. ECA:s studie menar att de främsta utmaningarna bland annat handlar om att se till att arbetskraften på landsbygden blir bättre utnyttjad, samt att den utbredda ungdomsarbetslösheten bekämpas. Det handlar också om att skapa en miljö där den privata sektorn utvecklas varpå nya arbetstillfällen kan skapas genom ökande investeringar. Enligt rapporten krävs det att det politiska ledarskapet prioriterar breda satsningar för att skapa nya arbetstillfällen.
Kwame Akonor, ordförande för Afrikas utvecklingsinstitut, är mycket kritisk till hur de afrikanska ländernas ledare hittills har skött sig.
– Skulden för Afrikas misslyckade utveckling, trots nästan ett halvt århundrade av oberoende från europeiska imperier, ligger främst hos dess politiska ledare, säger han. Akonor menar att istället för att satsa på framförhållande och innovativa politiska satsningar, så har Afrikas ledare fortsatt att satsa på en politik som gör de breda massorna allt mer maktlösa. – Enbart nyliberala reformer, med tonvikt på ekonomisk tillväxt framför social jämställdhet, kan inte förvandla Afrikas sammanhängande ekonomier till enheter som klarar sig på egen hand, säger Akonor till IPS. Istället menar Akonor att Afrikas ledare måste förändra sin position inom den globala ekonomin, och satsa på oberoende genom en gemensam ekonomisk planering för hela kontinenten. Utan ett ledarskap som är hängivna en sådan pan-afrikansk ekonomisk vision menar han att framtiden för kontinenten ser fortsatt dyster ut.
Max Lawson vid den internationella biståndsorganisationen Oxfam menar att ECA traditionellt haft en annan syn på problemen i Afrika jämfört med Världsbankens och IMF:s rekommendationer. Lawson menar att de flesta afrikanska länder är begränsade av den politik som förordas av Världsbanken och IMF, och att de därför inte kan agera på egen hand.
– De borde sluta pressa de afrikanska regeringarna mot modeller som inte fungerar, säger Lawson till IPS. Istället menar han att länderna själva borde få utforma sin ekonomiska politik.
