New York, 051108 (IPS) – Anderson Sa var tio när han för första gången såg någon mördas. En man dras ut ur en bil, misshandlas och skjuts i huvudet framför hans ögon. Den tioårige pojkens reaktion blir: “Jag är inte rädd för döden”. Det är inledningen på filmen “Favela Rising” som på torsdag får svensk premiär på dokumentärfilmsfestivalen Tempo i Stockholm.
Genom musik startar Anderson en social revolution i favelan, kåkstaden, Vigario Geral. 1993 var ett våldsamt år i favelan. Riopolisen invaderade i en räd Vigario Geral och dödade 21 personer som hämnd för att en lokal knarkbaron hade mördat fyra poliser. Anderson regerade på massakern genom att försöka skapa något positivt för de unga i favelan att samlas kring – AfroReggae-rörelsen var född. Genom musik, capoeira, konst, dans och film ville han erbjuda de unga något annat än knark och polisbrutalitet. Favela Rising är regisserad av amerikanerna Jeff Zimbalist och Matt Mochary och den har fått pris för bästa dokumentär på Tribecas filmfestival i New York. Zimbalist och Mochary för oss i filmen genom Vigarios virrvarr av cementhus och skjul. De åker med polisen på räder, talar med tonåringar, knarklagare och barn som drömmer om att bli knarkkungar. Zimbalist har i intervjuer berättat att alla de knarklangare som är med i filmen i dag är döda.
Våldet i Brasiliens kåkstäder har tidigare uppmärksammats i filmer de senaste åren. Mest känd är kanske filmen Cidade de Deus, Guds stad, från 2002. Zimbalist och Mochary säger att de med sin film försökt komma djupare än den vanliga bilden av storstadsfattigdom och våld. Därför ligger fokus i filmen på det mikrokosmos av tillgångar och personligheter som finns inom AfroReggae-rörelsen.
– Det finns så många berättelser om kriser och konflikter och eftersom vår världsbild skapas av medierna så riskerar vi att börja se världen som en plats i sönderfall om vi bara ser samma sak gång efter gång, säger Zimbalist, som tidigare har jobbat med sociala projekt i Latinamerika och Asien.
– I varje samhälle kan du hitta människor som slår oddsen. När människor drömmer ensamma så är det bara en dröm, men när de drömmer tillsammans så är det början på en verklighet. Om man berättar även dessa historier så tror jag att människors världsbild börjar förändras. Jag tror att vi fortsatte där Guds stad slutade, så att säga. Över en fjärdedel av Rios åtta miljoner invånare bor i någon av stadens favelor. Zimbalist poängterar att man med favela menar en illegal bosättning och att långt fler Riobor lever i fattiga , lagliga förstäder. I Vigario Geral bor omkring 20 000-30 000 människor. Sedan AfroReggae startade har antalet narkotikaförsäljare minskat från runt 150 till 15-20. Grupo Cultural AfroReggae arbetar i dag med över 2 000 unga människor i nio kåkstäder och har lyckats skapa en modell som fått uppmärksamhet internationellt. – AfroReggae kan inte hjälpa alla. Varje samhälle har sina problem, säger Anderson till IPS. – Varje samhälle har sina egna projekt, men AfroReggae kan hjälpa till genom att andra kan se hur vi gör och anpassa det till sina samhällen.
