Washington, 050725 (IPS) – Trots USA:s försök att göra Iran till ett parialand kasserar den islamiska republiken in den ena diplomatiska segern efter den andra.
En månad efter den överraskande segern för den konservativa presidentkandidaten Mahmoud Ahmadinejad är Iran i en betydligt starkare position gentemot USA:s försök att isolera landet – ett led i den amerikanska strategin för regimskifte.
Förra helgen besökte den USA-stödde irakiske presidenten Ibrahim Jaafari Teheran, och han blev varmt välkomnad av den iranska regimens högsta religiösa och politiska företrädare. Det var bara den senaste, om än den mest spektakulära, av en rad händelser som visar på Irans ökade inflytande.
Under vistelsen i Iran besökte den irakiske presidenten den islamiska republikens grundare och USA:s ärkefiende Ayatollah Khomeinis grav – en gest som måste ha fått de neokonsevativa och andra hökar att sätta i halsen. De har länge antagit att ett “befriat” Irak tacksamt skulle samarbeta för att störta mullorna i Teheran.
Hökarna, som välkomnade Ahmedinejads seger i tron att en hårdför president skulle göra slut på uppfattningen att det finns en moderat iransk fraktion som västvärlden kan förhandla med, har fortfarande inte gett upp hoppet om ett regimskifte, antingen genom en USA-stödd “demokratisk revolution” á la Ukraina, eller genom militära angrepp mot utvalda mål, som skulle leda fram till ett folkligt uppror.
Trots ett större valdeltagande än väntat, och trots Ahmedinejads jordskredsseger, hävdar hökarna fortfarande att “landet är moget för en revolution”, som Jeffrey Gedmin, neokonservativ chef för Aspen-institutet, skrev i förra veckans Weekly Standard.
De flesta Iran-experter menar att Gedmins åsikt är mer ideologisk än faktaunderbyggd. Och även om det interna missnöjet med den islamiska regimen är större än någonsin är den internationella kontexten betydligt mer förmånlig för Iran i konfrontationer med USA än den varit på länge.
Medan Washingtons militära kampanj i Afghanistan och invasion av Irak var delvis tänkta att skrämma Iran, blev regimen i Teheran i själva verket den stora vinnaren, enligt de flesta bedömare.
– Dess två viktigaste fiender i regionen – Ba’ath-regimen i Irak och den sunni-extremistiska regimen i Afghanistan – krossades utan att Iran behövde avlossa ett enda skott, påpekar Anatol Lieven, analytiker vid New America Foundation.
– Nu har Iran regeringar i Afghanistan och – i ännu högre grad – i Irak som i grunden är mycket välvilligt inställda till Teheran och Teherans syn på regionens affärer.
Och de senaste veckorna har Irans position stärkts, och ibland till och med fått ofrivillig hjälp från George W Bush.
Ett exempel är Bush-administrationens beslut i förra veckan att sälja avancerad kärnteknik till Indien, trots att Indien vägrar skriva under ickespridningsavtalet NPT. Det har skapat uppfattningen om en dubbelmoral som Iran kan använda till sin fördel när USA försöker få säkerhetsrådet att införa sanktioner mot Iran för brott mot NPT.
– Iran kommer att fråga hur det kan straffas för mindre överträdelser mot NPT, när kärnvapenmakten Indien kan samarbeta om kärnteknik med USA trots att den inte ens skrivit under avtalet, säger Arjun Makhijani, chef för Institute for Energy and Environmental Research.
Bush gick med på avtalet som ett led i sin ansträngning att föra fram Indien som “en viktig stormakt under 2000-talet”, och i synnerhet som en motvikt till Kina. Men att ge Indien rollen som en stormakt i regionen för att balansera Kina kan ge ytterligare skydd åt Iran, som sedan länge har nära band till Indien.
Trots att den röda mattan rullades ut för den indiska premiärministern Manmohan Singh ska han ha avfärdat alla uppmaningar om att dra tillbaka stödet för förslaget om en gasledning som ska användas för att transportera iransk gas till Indien via Pakistan. Det är ett tydligt tecken på att regeringen i New Delhi inte tänker agera som USA:s pjäs på det globala schackbrädet.
– Indierna kommer inte att låta sig drivas in i någon slags uppdämningspolitik mot Kina och Iran, och särskilt inte mot Iran, säger Rajan Menon, utrikespolitisk expert vid Lehigh-universitetet. Han menar att USA skulle riskera sina relationer med Indien om de bestämde sig för att angripa Iran.
Den växande konkurrensen om energiresurserna är också till Irans fördel, som olja- och gasexportör i tider av rekordhöga priser. Inte bara Indien utan även Kina, som förra året slöt en gasaffär till ett värde av 100 miljarder dollar med Iran, har mycket att vinna på Irans stabilitet.
– Kina ser Iran som en mycket viktig del av sin energipolitik, och är tillräckligt mäktigt för att stå upp för iranierna om de behöver stöd i FN:s säkerhetsråd, säger Gary Sick, Iran-expert vid Columbia University och före detta rådgivare till president Jimmy Carter.
Rajan Menon påpekar att det är en region med många motsatta intressen, och att USA har problem med att så många av dem ger Iran större rörelsefrihet.
– Utan att ens ha tänkt ut en egen plan har Iran fått en trygg sits i Centralasien för tillfället.
