Santiago, 050615 (IPS) – Att Latinamerikas ursprungsbefolkningar fått ökat politiskt inflytande – vilket nyligen uppmärksammades i en rapport från Världsbanken – betyder dock inte att deras svåra sociala och ekonomiska situation förbättrats.
Det har heller inte påverkat regeringarnas motvilja till att ta itu med ursprungsbefolkningarnas krav på autonomi och respekt för sina kulturer. Samtidigt som Världsbanken la fram sin rapport om utvecklingen för Latinamerikas ursprungsbefolkningar de senaste tio åren, vilket skedde den 18 maj, så röstade Chiles kongress ännu en gång ned det förslag till grundlagsförändring som lades fram för nästan 15 år sedan. Förslaget går ut på att ge landets ursprungsbefolkning ett officiellt erkännande. – Denna kongress är totalt reaktionär när det gäller att besvara den här typen av krav, säger José Santos Millao, en av de mapuche-indianer som ingår i Nationella samfundet för ursprungsbefolkningarnas utveckling. För att reformen skulle gå igenom i deputeradekammaren krävdes 76 röster. Men det stöddes bara av 53. Detta var ett bakslag för landets socialistiske president Ricardo Lagos, som även misslyckats med att få igenom ratificeringen av Internationella arbetsorganisationens, ILO:s, konvention 169. Chile är ett av Latinamerikas politiskt och ekonomisk mest stabila länder, men utgör samtidigt ett undantag i regionen. Detta genom att man inte har ratificerat konvention 169, som handlar om skydd av ursprungsbefolkningarnas sociala och ekonomiska rättigheter. Samtidigt innebär inte utökad lagstiftning någon garanti mot den marginalisering som Latinamerikas ursprungsbefolkningar har upplevt ända sedan kolonialtiden. Och detta gäller även i länder där man lyckats vinna större själbestämmande, som i Colombia, Panama och Nicaragua. I Colombia har konstitutionen sedan 1991 slagit fast landets multietniska prägel och samma år godkändes även ILO:s konvention. Ursprungsbefolkningarna äger kollektivt 27 miljoner hektar mark i landet. I många av dessa reservat går barnen i skolor där man talar sitt språk och traditionella juridiska regler gäller så länge de inte står i strid med landets övriga lagstiftning. Men Feliciano Valencia, vid Ursprungsbefolkningarnas förbund, menar att självbestämmandet undermineras av alla de väpnade grupper som är involverade i det långdragna inbördeskriget i landet. Ursprungsbefolkningarna kommer dessutom ofta med anmälningar om brott mot konvention 169, eftersom olje- och gruvföretag ofta ges tillstånd att utnyttja deras marker utan att först be om lov. I Ecuador undertecknades konvention 169 för sju år sedan, efter påtryckningar från ursprungsbefolkningarnas federation, Conaie, och dess politiska gren, partiet Pachakutik.
Luis Macas, ordförande för Conaie, berättar att ursprungsbefolkningarna har ett visst självbestämmande inom sina egna områden. Detta gäller särskilt i Amazonas där ursprungsbefolkningen måste ge sitt godkännande innan företag får rätten att borra efter olja. Men enligt Macas utsätter de utländska företagen befolkningarna för hårda påtryckningar som man hela tiden måste göra motstånd emot. Rafael González, språkrör för Kommittén för jordlösa bönders enighet i Guatemala – som är ett av de länder som har störst andel urinvånare i befolkningen – menar att tendensen varit att ursprungsbefolkningen tvingats assimilera sig till den övriga befolkningen. Frågan om autonomi har enligt honom förblivit enbart en dröm. Mexikos ursprungsbefolkning utgör 11 procent av landets 105 miljoner invånare. Men trots detta innehar de bara tre av alla 500 platserna i den nationella parlamentet. Även i Mexiko har konvention 169 godkänts, liksom rätten till undervisning på fler språk. Men ursprungsbefolkningen har inte rätt till full autonomi på deras territorier. I Argentina genomfördes grundlagsreformer 1994 där ursprungsbefolkningen fick sina rättigheter bekräftade. Men eftersom några särskilda lagar eller regleringar aldrig kom till stånd har inte dessa rättigheter genomdrivits.
