Colombo, 050404 (IPS) – Hundra dagar har gått sedan den fruktansvärda flodvågen drabbade Asien och befolkningen gör sitt bästa för att återuppbygga sina liv. På Sri Lanka väcktes skräcken nyligen åter till liv efter att myndigheterna gått ut med en varning om en ny annalkande tsunami.
Buddistiska munkar har sedan tragedin på annandagen varje månad samlats för att sjunga hymner tillägnade de fler än 31 000 människor som dödades på Sri Lanka. Den 26 mars samlades munkar i saffransfärgade kläder och sjöng böner vid tågrälsen i Pereliya, norr om Galle. Här dödades fler än 1 500 människor då vågorna svepte iväg ett fullbesatt tåg. Över hela landet deltog tusentals människor i liknande ceremonier. Och ingen av dem trodde väl att de skulle behöva uppleva en liknande skräck. Men bara två nätter senare var det nästan vad som inträffade. Natten till den 28 mars berättades på den nationella televisionen om att en ny tsunami kunde vara på väg, och myndigheterna uppmanade alla att lämna landets tätbefolkade kust. Orsaken var en mycket kraftig jordbävning utanför Sumatra. – Vi var så rädda den natten, berättar Ahmed Faizal från Galle. Hans butik i staden slogs sönder av tsunamin i december, och affärerna kom igång igen först i februari. Rädda människor försökte ta sig i säkerhet, minst två kilometer inom kusten, vilket var vad som rekommenderades i myndigheternas kommuniké. Kaos utbröt vid vissa platser och ett flertal personer dödades i samband med trafikolyckor. Myndigheterna blåste sedan faran över klockan tre på morgonen den 29 mars. I det östliga distriktet Amapara – där fler än 10 000 dödsoffer rapporterades i december, hade vettskrämda människor lämnat allt bakom sig och sprungit, berättar ögonvittnen. – Människor var rädda och visste inte vad dom skulle ta sig till, berättar Mohideen Ajimal, fiskförsäljare från Sainathimaruthu. Enligt lokalbefolkningen dödades fler än 3 500 av befolkningen i Sainathimaruthu i samband med flodvågskatastrofen i december. Psykologer och biståndsarbetare menar att tsunami-varningen kan förvärra det trauma som drabbat de som överlevde katastrofen. – En sån här sak kommer att öka nervositeten, säger Amanda Harris, psykolog vid Internationella organisationen för migration, IOM. Vissa offer för tsunamin har först nu börjat visa tecken på sina känslomässiga trauman, och hjälparbetare varnar för att konsekvenserna kan bli mycket allvarliga om de drabbade inte får hjälp med sina psykologiska skador. Biståndsorgan och privata finansiärer har försökt bidra genom att erbjuda samtalshjälp och rekreations- och arbetsprogram. Men för många av de överlevande tycks den osäkra bostadssituationen vara det allra största problemet – vilket också blir ytterligare ett stressmoment. – Jag tror att människor är verkligt oroade över vad som kommer att hända nu. Det är inte lätt att leva i läger där det inte finns någon avskildhet, säger Harris. IOM beräknar att man kommer att behöva driva tillfälliga härbärgen i ett år innan permanenta bostäder kommer att kunna erbjudas. Efter tsunamin föreslog regeringen att man skulle skapa en hundra meter bred buffertzon längs kusten. Men näringsidkare är missnöjda med det förslaget och med tiden har motståndet ökat allt mer. President Chandrika Kumaratunga sa dock i förra veckan att om en till tsunami skulle drabba Sri Lanka, skulle en sådan buffertzon rädda många människors liv. Affärsmän som Faizal och Amjal är dock missnöjda. Båda bedriver verksamhet nära stranden och är fast beslutna att fortsätta med det. Faizal säger att han bara kan tänka sig att flytta sin verksamhet om detsamma sker med hela staden Galle, inklusive dess företag och myndighetslokaler. Motståndet mot buffertzonen tycks öka i takt med att tiden går och myndigheterna inte lanserat något tydligt omflyttningsprogram. Bland dem som vägrar att flytta finns personer som var tvungna att återvända till sina delvis förstörda hus i närheten av stranden. – Vi har ingenstans att ta vägen. Vi lämnade alla våra ägodelar bakom oss den 26 december. Vårt hus förstördes inte, men alla hushållsföremål förstördes av havsvattnet, berättar K Shanti från Rathmalana, söder om Colombo. – Vi fick skydd på en skola. Några dagar senare sa tjänstemännen på skolan åt alla vars hus inte hade förstörts att återvända hem.
De som återvänt till Rathmalana hotar med protester om de nu tvingas lämna sina hem. Och troligen kommer dessa protester i så fall att sprida sig längs kusten. I Moratuwa, strax söder om Rathmalana, har överlevande efter tsunamin trotsat myndigheternas restriktioner och byggt upp nya hem inom buffertzonen. – Vår historia, nutid och dåtid hör samman med havet och vi kommer att bemöta havet oavsett vad det kastar mot oss, säger Maduwage Sigithi trotsigt.
