Caracas, 041007 (IPS) – ”Chávez, glöm inte att du också har varit fånge!”, stod det på den skylt som Ana Martínez nyligen visade upp vid en demonstration som organiserades av anhöriga till interner vid venezuelanska fängelser.
Demonstranterna krävde att något görs åt de vedervärdiga förhållandena vid landets fängelser, där 225 interner har dött hittills i år. Merparten har dödats av medfångar. Martínezs skylt syftar på den tid, för tio år sedan, då landets president Hugo Chávez själv satt i fängelse efter att ha lett en misslyckat militärkupp. Nyligen dödades sex interner och 35 skadades vid ett fånguppror i fängelset Uribana i centrala Venezuela. – Det internerna behöver är inte repression, utan möjlighet att arbeta, studera, idrotta. Inte att utnyttjas av maffiorna inne i fängelserna och inte att straffas genom att flyttas till andra fängelser – det leder bara till fler dödsfall, säger Martínez, var son avtjänar sitt straff i fängelset La Planta i landets huvudstad Caracas. Problemen på landets fängelser är långt ifrån nya. 1997 skrev människorättsorganisationen Human Rights Watch i en rapport att landets fängelser var ökända för sin trängsel, korruption och framför allt för det extrema våldet inne på anstalterna. ”Det senaste årtiondet har tusentals interner mördats av medfångar”, skrev organisationen.
1999 infördes en ny brottslagstiftning i landet. Då släpptes tusentals interner som hade suttit fängslade länge utan att vara dömda i ett försök att lätta på trycket i landets anstalter. Men trycket är fortsatt för högt och rättskvarnarna mal långsamt.
Det finns 32 fängelser i Venezuela med plats för 16 000 fångar. För närvarande trängs dock strax under 20 000 människor på dessa anstalter. Av dem har bara 47 procent blivit dömda. Resten väntar fortfarande på sina domar.
Inne på anstalterna styr våldet. Hittills i år har 225 fångar dött, enligt uppskattningar från människorättsorganisationer. Merparten har blivit mördade av andra fångar. År 2002 – vilket är det senaste året det finns statlig statistik för – dödades 317 interner inne på anstalterna.
– Uppror, hungerstrejker, folk som skär sig själva, slagsmål och gängbråk, interna maffiauppgörelser och till och med tortyr från vakter är de främsta orsakerna till att folk dör när de avtjänar sina straff eller väntar på sina domar, säger Humberto Prado, som arbetar för organisationen Venezuelas fängelsebevakare. – Problemen med fängelserna är strukturella och vår förhoppning är att uppnå resultat relativt snart, säger landets inrikes- och justitieminister Jesse Chacón, som också suttit i fängelse i början av 90-talet för delaktighet i kuppförsöket som leddes av Chávez. – Jag tvivlar på att det finns någon domare som känner till om någon av de sex fångar som dog i Uribana-fängelset stod inför rätta i hans eller hennes domstol, sa Chacón, som har beordrat möten mellan myndigheterna för att diskutera hur man ska komma åt de långa väntetiderna innan människor ställs inför rätta och det stora antal fall som landets domare inte hinner med. Ministern utlovar reformer som ska minska våldet på anstalterna och fler rehabiliteringsprogram för internerna. Chacón säger att han kommer att fokusera på att bygga nya fängelser samt på att se till att rättsprocesserna snabbas på. Samtidigt utlovar han att se över vilka som får arbeten som fängelsevakter och hur mycket personal som finns. Carlos Nieto, som arbetar på människorättsorganisationen Ett fönster för frihet, säger till IPS att det är oacceptabelt att ett fängelse som La Planta, med 1 100 interner, bara har sju eller åtta vakter och att den person på inrikesdepartementet som har högsta ansvaret för landets fängelser har bytts ut tolv gånger sedan Chávez kom till makten för sex år sen. – Samtidigt som medierna fokuserade på upproret i Uribana-anstaten dödades tre interner i El Dorado-fängelset, två i El Rodeo, en i Tocorón och i staden Mérida träffades en kvinna som besökte en släkting på det lokala fängelset av en kula, säger Nieto för att illustrera hur omfattade problemen är i landets fängelser.
