New Delhi, 040930 (IPS) – Innan Pakistans president Pervez Musharraf och den indiske premiärministern Manmohan Singh nyligen träffades personligen för första gången – i samband med ett FN-möte i New York – hade ingen kunnat gissa hur länge deras möte skulle pågå. Det visade sig dock att deras planerade 15 minuter förvandlades till ett timslångt möte.
Om de båda männen hade följt den vanliga ordningen hade de utbytt fientligheter i samband med den årliga debatten vid FN:s generalförsamling. Nu kom de båda istället ut från sitt möte med belåtna ansiktsuttryck. De kallade dialogen mellan länderna för “historisk” och beskrev sina diskussioner som präglade av gemensam förståelse. Samtidigt utlovade de båda ledarna att dialogen kommer att fortsätta. Och det mesta tyder på att Indien och Pakistan – som under 58 års tid bekämpat varandra i såväl heta som kalla krig – nu kommer att gå vidare i den dialog som man kom överens om att inleda i januari i år. Den gemensamma deklaration man gick ut med i New York innebär att båda länderna ska genomdriva den serie av “förtroendeuppbyggande åtgärder” man tidigare diskuterat. Men också att man ska se över möjligheterna att på sikt nå en fredlig överenskommelse om Kashmir-frågan.
Bakom de försiktigt formulerade orden finns ett stort antal förberedande konsultationer mellan högt uppsatta regeringsföreträdare och nationella säkerhetsexperter, Enligt uppgift har länderna den vägen hållit fyra “hemliga” möten.
Den indiska utgångspunkten är att Musharraf är besluten att hålla sitt löfte om att stoppa stödet till militanta utbrytargrupper i Kashmir. Manmohan Singh har själv uttryckt att den pakistanske presidenten är en man “vi kan göra affärer med”.
Musharraf menar å sin sida att Singh ''är mycket intresserad av fred”, och ''en mycket ärlig och rättfram man” som vill hitta en lösning på meningsskiljaktigheterna. Den pakistanske presidenten säger att indierna ''fullständigt har förstått Pakistans åsikter”, vilket kan beskrivas som en mycket stor komplimang. Den nya stämningen mellan länderna beror dels på de förberedande samtal som hållits på hög nivå. Men en annan orsak är de båda ländernas befolkningar – som vill se att försoning uppnås. Viktigt är också den personliga kemin mellan de båda ledarna. Musharraf charmade Singh genom att ta med sig presenter – däribland en teckning av den skola som Singh gick i utanför Islamabad när han växte upp i det på den tiden ännu odelade Indien. De båda länderna har ännu inte sagt något avgörande kring den militära konflikt som pågår vid den högt belägna glaciären Siachen. Pakistan rapporteras dock ha meddelat Indien att landets soldater inte kommer att ockupera den del av glaciären som indiska trupper kan komma att evakuera. Siachen ligger på över 6 000 meters höjd och de båda länderna har plöjt ner miljontals dollar varje år på att hålla trupper stationerade i området. Trots att skottväxling ofta förekommit har många fler soldater dött av kylan än i strider.
En annan viktig sak är att de båda regeringarna tycks närma sig en lösning för att kunna få igång en bussförbindelse mellan Srinagar och Muzaffarabad, som är respektive lands huvudstad i det delade Kashmir. Om busslinjen skulle komma igång innebär det ett mycket stort framsteg mellan länderna, och skulle samtidigt välkomnas varmt av befolkningen på båda sidor av den omstridda gränsen. Samtidigt förhandlar länderna just nu om att anlägga en gaspipeline från Iran till Indien över Pakistan, samt om en dieselpipeline från Indien till Pakistan. Om dessa planer går i lås skulle det innebära ett stort framsteg för båda länderna. Indien har samtidigt på egen hand lättat upp visumkraven för pakistanska medborgare som besöker landet. För första gången kommer pakistanier att kunna besöka Indien som turister.
Frågan om en lösning på det omtvistade Kashmir kommer dock att bli en långsam process. När de möttes i New York bad Singh Musharraf att ta fram alternativ till det indiska förslaget – att förvandla den nu existerande gränskontrollslinjen mellan länderna till internationell gräns. Musharraf svarade att han ska återkomma med det. Om några konkreta alternativ läggs fram kommer åtminstone länderna att kunna börja diskutera. Och även om man inte når fram till en snabb överenskommelse, kommer Pakistan att kunna känna sig övertygade om att Indien menar allvar med att diskutera frågan om Kashmir för första gången på flera decennier. Det, och att stridigheterna inne i Kashmir avtar, skulle i sig självt vara ett viktigt framsteg. Den skulle kunna leda till en normalisering av relationerna, större ekonomiskt samarbete och fler folkliga kontakter mellan länderna.
