Kigali, 040921 (IPS) – Sedan folkmordet i Rwanda 1994 har relationen mellan Frankrike och Rwanda varit kylig på grund av de franska kopplingarna till den hutu-dominerade regimen som var pådrivande till slakten. Cirka 800 000 människor mördades under folkmordet, enligt FN.
Frankrike har hittills verkat ha svårt att acceptera att den före detta rebellrörelsen Rwandas patriotiska front, som leds av tutsier, nu kontrollerar det centralafrikanska landet. Den 30 juli beslutade den rwandiska regeringen att bilda en särskild kommission som ska utreda Frankrikes roll i folkmordet. Tre dagar senare gjorde franska UD ett uttalande där de sa att de hade “noterat” att Rwandas regering bestämt sig för att bilda kommissionen. – Frankrikes roll i folkmordet 1994 kommer att visa sig genom bevisen, säger Julien Kayitaba, tjänsteman på det rwandiska departementet för kultur och idrott.
Rwandas regering har anklagat Frankrike för att ha utbildat och beväpnat Interhamwe-milisen och de vill utreda Frankrikes beslut att mellan juni och juli 1994 lansera ett hjälpprogram som kallades ‘’Operation Turquoise’’ som rwandierna anser enbart skyddade folkmordsarmén från framryckande tutsitrupper. Vid tioårsdagen av folkmordet i april i år blev den frostiga relationen mellan Rwanda och Frankrike tydlig. Frankrike skickade exempelvis bara biträdande ministrar till minnesceremonin medan Belgien skickade sin premiärminister och tio afrikanska länder skickade sina statsöverhuvuden. Att Frankrike inte sände en hög representant upplevde många rwandier som ett slag i ansiktet. Landets president Paul Kagames tal under ceremonin bidrog heller inte till någon försoning. Han kallade fransmännen för “kriminella som vägrar att erkänna sin roll i folkmordet och be om förlåtelse för den”.
Förhållandet mellan Rwanda och Frankrike är komplicerat och de styrande i Kigali och Paris litar inte på varann. – Det är lite som en kvinna som låtsas att hon vill skiljas men som egentligen inte vill det, säger Valerie Gatabazi på Duterimbere, en ickestatlig rwandisk organisation. Och länderna verkar inte vara redo att skiljas. Franska är det näst mest talade språket i Rwanda efter Kinyarwanda. Språket används av regeringen och i skolorna. Det talas flytande av åtta procent av landets befolkning vilket kan jämföras med att tre procent talar flytande på engelska, enligt officiell statistik. I juli 1994 var Frankrike det första västerländska land som återinvigde sin ambassad i Kigali efter konflikten 1990-1994.
Rwanda är fortfarande det land i regionen som får mest ekonomiskt stöd från Frankrike. – Det bistånd som Frankrike gav till Rwanda under 2003 var mycket högre än det som gavs till exempelvis Kongo-Kinshasa eller Burundi, säger en fransk diplomat till IPS. Många rwandiska betraktare oroar sig för att deras regering tar sig vatten över huvudet när den kritiserar Frankrike. – Frankrike är en stormakt och det ligger inte i vårt intresse att vara allt för irriterande, säger Gedeon Habimana på den rwandiska alliansen för mänskliga rättigheter i Kigali. Just nu väntar de rwandiska betraktarna på vilka som ska utses till att leda undersökningskommissionen. Den ska bestå av oberoende medlemmar men flera betraktare tror att varken Frankrike, eller andra europeiska nationer, kommer att lita på dess oberoende.
