Asmara, 031230 (IPS) – Rastlösa, sysslolösa och tystade. Det sammanfattar livssituationen för de unga i Eritera i dag där kritik mot regeringen kan ge fängelsestraff utan tidsbestämning.
De enda de flesta unga eritreaner kan göra en lördagkväll i huvudstaden Asmara är att dricka inhemskt öl och titta på landets enda statskontrollerade tv-kanal. Numera sänds ofta dokumentärer om Eritreas kamp för självständighet från Etiopien. – Ingen afrikansk musik eller ens våra egna popsånger. Det är bara urtråkiga program om revolutionen, säger en ung man som bara vill säga sitt förnamn – Tesfay. – Det är likadant på alla barer i Asmara. Barägarna vill framstå som patriotiska så de sätter på tv:n när det visas revolutionära dokumentärer. Jag tror att regeringen är rädd för att unga eritreaner håller på att förlora glöden för revolutionen. Detta är en slags propaganda, säger han. Daniel, som arbetar på en internationell biståndsorganisation, säger att han har slutat gå på barer och kaféer. – Jag står helt enkelt inte ut med skräpet jag tvingas titta på. Om det är helg vill jag ha lite kul med mina vänner. Men vi kan inte ha roligt på barerna och kaféerna. Om vi kritiserar dessa så kallade revolutionära program så riskerar vi att få stora problem, säger han. Daniel berättar att eritreanerna måste vara mycket sparsamma med att öppet kritisera regeringen.
– I barerna finns det alltid civilklädda poliser. Varje kväll ser man samma ansikten vid samma bord som stirrar på en. Ett kritiskt ord om presidenten eller regeringen så kommer de över till ditt bord, visar sina id-kort och för bort dig. Man måste också se upp med att synas för mycket med utlänningar, säger Daniel. – Jag hade en kollega som anklagades för att vara spion och som sattes i fängelse i sex veckor eftersom hon hade iakttagits ofta i sällskap med utlänningar. Eritrea har 3,9 miljoner invånare. Landet var en italiensk koloni mellan 1890 och 1941. 1952 gick landet upp i en federation med Etiopien och 1962 blev det en del av det större grannlandet. Landet vann sin självständighet från Etiopien 1993 efter en folkomröstning men hade i praktiken varit självständigt sedan 1991. Då tillträdde en ny regering i Etiopien som var positivt inställd till separatiströrelsen EPLF och som erkände Etiopiens rätt till självständighet. EPLF hade då slagits för självständighet i 30 år. Relationerna mellan regeringarna i de båda länderna började bli allt mer spända under slutet av 90-talet och 1998 utbröt ett krig mellan staterna. Kriget gällde en gränsdragning och pågick i två år.
Sedan självständigheten har Eritrea letts av ett parti som bygger på befrielserörelsen. ”Det finns mycket att lära av den eritreanska erfarenheten. EPLF enade ett splittrat samhälle – hälften kristna, hälften muslimer, från nio olika etniska grupper – till en motiverad, disciplinerad nationell rörelse som lyckades utmana flera etiopiska regeringar som hade stöd från USA och Sovjet, skriver den eritreanske författaren Dan Connell i sin bok ”Against All Odds”. Connel levde tillsammans med EPLF-gerillan och lärde känna landets ledare väl. Men de senaste åren har han blivit oroad av att regeringen blivit mer och mer auktoritär mot oppositionen i landet. Därför har han bytt ståndpunkt – från regeringsanhängare till kritiker. Människorättsorganisationen Amnesty International skriver i sin senaste rapport om Eritrea att många dissidenter i landet hålls inlåsta utan rättegång. Bland dem finns före detta regeringsmedlemmar som arbetat för politiska reformer, oppositionella, journalister och eritreaner som vägrat göra sin militärtjänst. 22-årige Dawit gjorde sin militärtjänst 1998 och han skickades till fronten i kriget mot Etiopien. Nu planerar han att lämna landet. – Många unga eritreaner vill resa utomlands men regeringen förbjuder oss och säger att vi måste vara hemma för att kunna tjäna landet inom militären vid behov. Mina chanser till en framtid här är dåliga och jag vill bara härifrån.
