Abuja, 200401 (IPS) – Coronavirusets spridning har lett till ett omfattande globalt arbete för att hitta möjligheten att behandla covid-19. Samma engagemang visas dock inte för de många andra smittsamma sjukdomar som miljontals människor dör i årligen, främst i fattiga länder. Det skriver Adaeze Oreh och Ifeanyi Nsofor, som är experter på tropiska sjukdomar, i denna kommentar.
De bortglömda tropiska sjukdomarna består av en bred grupp smittsamma sjukdomar som slår mot miljardtals människor och kostar utvecklingsländerna enorma belopp varje år.
Ett exempel är lassafeber, som finns i Nigeria och andra västafrikanska länder som Benin, Ghana, Guinea, Liberia, Mali och Sierra Leone. För närvarande dör över 17 procent av dem som insjuknar och bara i år har minst fyra tusen fall av misstänkt lassafeber upptäckts i Nigeria samtidigt som fler än 160 människor har dött i sjukdomen.
Lassafeber upptäcktes för första gången redan 1969, men det finns fortfarande inget vaccin mot sjukdomen. Virussjukdomen kan orsaka blödningar som påminner om ebola och den sprids till människor genom mat eller hushållsföremål som varit i kontakt med urin eller avföring från infekterade gnagare.
Tuberkulos är en annan av de bortglömda sjukdomarna, som dock är mycket vanlig. Världshälsoorganisationen uppger att närmare tio miljoner människor drabbades under 2018, varav en miljon barn. Två tredjedelar av fallen upptäcktes i Indien, Kina, Indonesien, Filippinerna, Pakistan, Nigeria, Bangladesh och Sydafrika.
Samma år dog över 1,5 miljon människor i tbc, varav 200 000 var barn. Detta trots att tbc sedan flera decennier tillbaka har kunnat behandlas och förebyggas. Dessutom utgör de många människor som bär på tbc en riskgrupp för covid-19, vilket innebär att miljontals människors liv kan vara i fara. Läkare utan gränser, MSF, har slagit fast att detta innebär en risk för ”en andra tragedi”.
De bortglömda tropiska sjukdomarna kan leda till döden, men också till att en lång rad andra komplikationer, som synnedsättning eller hjärt- och njursvikt. Men trots detta uppmärksammas inte sjukdomarna tillräckligt av den globala sjukvården.
Detta kanske hänger samman med att dessa sjukdomar i första hand slår mot människor som lever i fattigdom på avlägsna platser och som saknar tillgång till välfungerande sanitära anläggningar.
På senare tid har det gjorts genombrott som lett till att effektiva läkemedel har kunnat utvecklas för sjukdomar som afrikansk sömnsjuka och lymfatisk filariasis, samtidigt som snabbtester har tagits fram för att kunna diagnosticera sömnsjuka och parasitsjukdomen leishmaniasis. Men detta har inte följts upp av tillräckliga inhemska och internationella ekonomiska insatser.
Kontrasterna är stora i förhållande till responsen mot covid-19. Efter att viruset först rapporterades i december förra året och fram till första veckan i mars i år hade mer än åtta miljarder dollar samlats in i kampen mot sjukdomen, och det är en siffra som hela tiden stiger.
En snabb sökning på forskning som nämner covid-19 visar redan siffror som vida överstiger den sedan länge kända lassafebern.
Det stora internationella engagemanget och de enorma forskningsinsatserna kan leda till att det inom kort kommer att finnas ett fungerande vaccin och effektiva läkemedel som kan skydda världen och behandla virussjukdomen. Just nu pågår en internationell kamp att vara först mellan världens bioteknikföretag.
Samtidigt står det klart att så länge som de ovan nämnda bortglömda tropiska sjukdomarna i första hand drabbar fattiga och marginaliserade befolkningar så kommer underfinansieringen av arbetet mot dessa sjukdomar att fortsätta. Effekten är att utvecklingen av vaccin kommer att förbli ett önsketänkande medan de effektiva behandlingar som redan finns inte kommer att komma alla till del i den omfattning som krävs för att dessa sjukdomar ska kunna motas bort.
För att förändra denna situation måste ett antal åtgärder genomföras.
För det första måste de utvecklingsländer som drabbas hårdast av de bortglömda sjukdomarna utveckla stärkta finansieringsmodeller för den lokala sjukvården. Allt för länge har många länder i stället agerat som passiva mottagare av bistånd från rika länder. Det handlar om ett bistånd som nästan alltid kommer med villkor som är knutna till vissa typer av sjukdomar.
Utvecklingsländerna måste prioritera ökade inhemska resurser som används till att öka tillgängligheten på de läkemedel och behandlingar som finns. År 2016 finansierades exempelvis 37 procent av sjukvårdskostnaderna i Afrika genom patientavgifter – vilket innebär en stor belastning för hushållens ekonomier.
Dessutom måste länderna i syd aktivt arbeta för att utveckla den egna forskningen. Så länge som dessa länder är nästan helt beroende av forskning som bedrivs i de rika länderna kommer de stora klyftorna inom sjukvården att bestå.
Eftersom de bortglömda tropiska sjukdomarna i första hand drabbar befolkningarna i södra Afrika, Asien och Latinamerika måste också länderna på dessa kontinenter utvecklas till nav i den forskning som bedrivs om just dessa sjukdomar.
Dessutom måste företag i utvecklingsländer börja finansiera sjukvård och forskning. Detta har börjat ske i Nigeria, där näringslivet tagit del i arbetet för att förbereda landet på covid-19.
Men även andra privata företag bör finansiera förebyggande insatser mot epidemier, eftersom detta är mer kostnadseffektivt. När en epidemi som covid-19 slår till drabbas näringslivet mycket hårt.
Både regeringar och näringsliv i utvecklingsländer bör som en del av avkoloniseringen av den globala sjukvården visa ledarskap genom att finansiera insatser för sina befolkningars hälsa. Det är rätt sak att göra, både förnuftsmässigt och etiskt.
*Adaeze Oreh är läkare och senior rådgivare till Nigerias hälsodepartement samt forskare vid West African College of Physicians. Ifeanyi Nsofor är läkare, vd för hälsokonsultgruppen EpiAFRIC, samt chef för policyarbetet inom organisationen Nigeria Health Watch.
