Jerusalem, 031202 (IPS) – Hundratals israeliska och palestinska fredsivrare samlades på måndagen i en ceremoni tillsammans med nobelpristagare och före detta världsledare för att fira det inofficiella fredsavtal som förhandlats fram i Genève.
Avtalet ska visa på en möjlig väg ut ur konflikten sedan Oslo-avtalets sammanbrott för mer än tre år sedan. – Nej, det här är inte samma sak som Oslo-avtalet, säger professor Yair Hirschfeld. Han var en av de tongivande förhandlarna för mer än ett årtionde sedan.
Den här gången satt Hirschfeld hemma i Haifa och följde ceremonin på tv. Den här gången var han inte med i förhandlingarna, men han stödjer resultatet och säger att det är “en fantastisk plan”.
Men problemet är att Oslo-förhandlingarna för tio år sedan hade stöd från ledare på båda sidor. Genève-avtalet har kommit till på initiativ från oppositionspolitiker och fredsrörelsen, och det har inget officiellt stöd.
Den israeliska regeringen har kritiserat planen, och de som förhandlade fram den, hårt. Den palestinska myndighetens ordförande Yasser Arafat, å andra sidan, har inte officiellt antagit planen, men han har talat positivt om den. Och när medlemmar ur hans egen Fatah-rörelse hotade med att hindra Fatah-medlemmar från att delta vid ceremonin i Genève gav Arafat själv dem särskilt tillstånd att resa.
Genèveinitiativet utgår ifrån officiella förhandlingar som har förts tidigare, samt på Clinton-planen, som lades fram till båda sidor i konflikten i slutet av 2000. Avtalet bygger på en tvåstatslösning – en självständig palestinsk stat bredvid Israel. Och den viktigaste kompromissen i planen är att Israel ska dra sig tillbaka från Västbanken och Gaza, samt montera ned de viktigaste bosättningarna, i utbyte mot att de palestinska flyktingarna ger upp rätten att återvända till de områden i Israel de kommit från.
Jerusalem ska enligt planen delas och tjäna som huvudstad åt bägge länderna.
Som väntat är planens motståndare emot dessa centrala paragrafer. Många israeler motsätter sig både det långtgående tillbakadragandet från palestinska områden, och vad de anser vara allt för vaga garantier för att palestinierna inte kommer att fortsätta att hävda rätten att återvända. För många palestinier, å andra sidan, är det omöjligt att tänka sig att ge upp kravet på att flyktingarna ska få återvända, eller att lämna stora delar av Jerusalem till israelerna Och även om avtalet i Genève är helt inofficiellt har det väckt starka reaktioner på båda sidor. En grupp israeliska rabbiner har stämplat de som deltog i förhandlingarna som förrädare, och liknande tillmälen har hörts på den palestinska sidan.
Hamas, Jihad och delar av Fatah har organiserat demonstrationer mot avtalet, och samtalens palestinska initiativtagare Yasser Abed Rabbo har fått sitt hus beskjutet.
På båda sidor beror en del av motståndet på att det nya avtalet delvis har samma upphovsmän som Oslo-avtalet. Många, såväl israeler som palestinier, ser Oslo som ett misslyckande.
Men Yair Hirschfeld håller inte med. – Innan 1993 vågade ingen, varken på den israeliska eller palestinska sidan, tala om en tvåstatslösning. Nu talar alla om det, inklusive Sharon. Det är Oslo-avtalets stora framgång.
