Kuala Lumpur, 030730 (IPS) – Liksom tropiska åskregn bryter bråket om vatten mellan Malaysia och Singapore ut med jämna mellanrum. Och på samma sätt som ett oväder plötsligt drar bort ebbade brösttonerna ut den här veckan. Kvar står de båda ländernas invånare, som återigen frågar sig: Varför? Och hur länge ska det pågå?
Handlar det om en nationalistisk kraftmätning? Eller är det en kulturell konflikt mellan kinesiska singaporianer och ett Malaysia som domineras av den malajiska befolkningsgruppen? Den senaste dispyten började när Malaysia förde in ett antal anti-singaporianska annonser i olika tidningar. I annonserna utpekades Singapore som ett rikt men snålt och oärligt land, eftersom det vägrar att betala mer för det värdefulla vatten som det “vänliga och generösa Malaysia” tillhandahåller.
Enligt två avtal som skrevs under i början av sextiotalet ska den lilla och resursfattiga staten Singapore betala tre malaysiska cent – cirka sex öre – per 1000 gallons (4546 liter) obehandlat flodvatten från Malaysia. Det första avtalet löper till år 2011, och det andra till år 2061.
En annons berättar att Singapore bara betalade motsvarande drygt fem miljoner kronor för vattnet som landet köpte av Malaysia 2001. Samtidigt fick Singapore 1,8 miljarder kronor när man sålde det vidare till sin egen befolkning. “Är det ett rättvist pris?” frågar annonsen.
“Singapore – var en god granne. Lös våra meningsskiljaktigheter med uppriktighet och god vilja”, står det i en annan av annonserna.
Malaysia avrundade sin mediakampanj med en 16-sidig broschyr om vattendispyten. Broschyren fick den modesta och menande prislappen tre cent.
Den malaysiska mediakampanjen är ett försenat svar på en rad åtgärder Singapore vidtog tidigare i år i vattenfrågan.
I januari offentliggjorde Singapore ett dussin konfidentiella brev som utväxlades mellan den sinagporianske ministern Lee Kuan Yew och Malaysias premiärminister Mahathir Mohamad när de förhandlade om vattenavtalet för flera årtionden sedan. Den malaysiska regeringen upprördes över att Singapore offentliggjorde breven.
Förhållandet mellan de båda länderna har varit stormigt ända sedan det kinesiskdominerade Singapore bröt sig ur den malaysiska federationen 1965.
Singapore blev en välbärgad stadsstat som väckte avundsjuka i Malaysia.
På senare år har Malaysias ekonomiska utveckling hunnit i kapp Singapores, men rivaliteten mellan länderna kvarstår. Och det gäller inte bara vattnet utan även kontrollen över regionens finansmarknad, sjöfart, flygtrafik och telekommunikationer.
I mars gav Singapore ut en broschyr med titeln “Vattnet talar? Om det bara kunde”. I broschyren anklagar Singapore Malaysia för att vara oresonligt och för att hela tiden ändra ståndpunkt.
I juni distribuerade Singapore broschyren till utländska ambassader och konsulat i regionen, vilket på nytt väckte ilska i Malaysia, som anklagade Singapore för att vilja smutskasta Malaysias rykte i omvärlden.
– Vi måste visa upp den sanna bilden. De enda som är orättvisa och oresonliga är Singapore, sa Malaysias utrikesminister Syed Hamid Albar när han lanserade den malaysiska broschyren.
Men trots att frågan varit mycket omtalad i bägge ländernas medier, säger många att de är mer osäkra än någonsin på vem som har rätt och vem som har fel.
– Det finns en villig säljare och en villig köpare. Varför kan inte båda länderna komma överens om ett rättvist pris och sluta spela teater?, sa oppositionspolitikern Ronnie Liew nyligen i en intervju.
– Samma två länder har kunnat hitta vänskapliga lösningar på långt mycket mer komplexa ekonomiska problem. Varför går det inte när det gäller vattnet? Dr Wan Azizah Ismail, ordförande i nationella rättvisepartiet, menar att både Singapores och Malaysias regeringar använder vattenfrågan för att mana fram nationalistiska stämningar.
– Båda sidor utnyttjar frågan för att stärka sitt politiska inflytande på hemmaplan. Och det är skattebetalarna som står för notan, säger hon.
För Malaysia är det priset som är pudelns kärna. Singapore å sin sida säger att man är beredda att betala mer, men inte under villkor som bestäms ensidigt av Malaysia. Singapore behöver ett stadigt vattentillflöde, utan avbrott och till stabila priser.
Båda sidor uppmanar varandra ständigt att vara seriösa och uppriktiga. Men den allmäna uppfattningen verkar allt mer luta åt att ingen av de båda någonsin har varit något av det.
Den politiska kommentatorn M.G.G. Pillai menar att en viktig anledning till att konflikten har blivit så utdragen är kulturella barriärer. Singapore borde lägga sina grafer, cirkeldiagram och juridiska argument åt sidan, och avstå från att förödmjuka Malaysia, säger han.
– Trots alla teknologiska framsteg är Malaysia fortfarande ett land som är djupt förankrat i ett religiöst och kulturellt tänkande.. det handlar mycket om att betyga sin vördnad för malajerna, säger Pillai.
Men vattnet har också blivit en värdefull råvara i den regionala ekonomiska konkurrensen. Ett exempel på det är Malaysias nya hamn Tanjung Pelepas, som konkurrerar med Singapores hamn för kontroll över sjötransporterna i regionen.
Redan förra året förlorade Singapore sina två största kunder – taiwanesiska Evergreen Marine och Maersk Sealand, världens största rederi.
Och vattendispyten är kopplad till den konkurrensen, menar flera bedömare.
En redaktör – som föredrar att vara anonym – på en sjöfartstidning förklarar: – Fartygen behöver enorma mängder vatten. Malaysia kan tillhandahålla så mycket vatten de vill ha, till en låg kostnad.
