New Delhi, 150216 (IPS) – Indiens ekonomi är en av världens snabbast växande. Samtidigt är fattigdomen mycket utbredd i landet – var fjärde människa som är fattig på jorden är indier.
Den ekonomiska tillväxten i Indien förväntas uppgå till sju procent år 2017. Men på det sociala området finns det fortfarande mycket att göra för många av landets över 1,2 miljarder invånare.
FN:s millenniemål löper ut vid årsskiftet. Nu ligger fokus på det kommande arbetet, där hållbarhet kommer att vara ledordet, formulerade i så kallade hållbara utvecklingsmål.
Indien är hem för var sjätte världsmedborgare, och utvecklingen här kommer till stora delar att avgöra om miljontals människor under kommande år kan lyftas ur fattigdomen. Nyligen släppte FN en rapport där landet fick beröm för insatserna för att minska fattigdomen de senaste 15 åren. Numera beräknas 270 miljoner människor i Indien leva i fattigdom.
Vid sidan av kampen mot fattigdomen har Indien även gjort framsteg i arbetet för att skapa en mer jämlik skola. När de gäller arbetet för att stärka kvinnors roll på andra områden går dock utvecklingen sämre. Få kvinnor har hyggliga arbetsförhållanden, medan kvinnor inom jordbruket sällan ges möjlighet att äga sina egna jordar, och antalet kvinnor på höga politiska positioner är få, slår FN-rapporten fast.
Rapportförfattarna rekommenderar höjda offentliga anslag för att hantera de sociala problemen i landet. Experter påpekar samtidigt att landets nya hindunationalistiska regering i sin tilläggsbudget beslutat att dra ner på de sociala satsningarna med närmare 30 procent.
Anslagen till en satsning för att kunna erbjuda vuxna medlemmar i fattiga familjer ett arbete med en lön för motsvarande 40 kronor om dagen är nu lägre än de varit på fem år.
Ekonomer påpekar att vid sidan av den ekonomiska tillväxten krävs att fattigdomen bekämpas, eftersom utvecklingen annars riskerar att avstanna.
-Att bekämpa fattigdomen är helt klart det viktigaste målet, eftersom den frågan har så tydliga kopplingar till övriga millenniemål, säger ekonomen Parvati Singhal vid Jawaharlal Nehru-universitetet i Delhi till IPS.
Sabyasachi Kar, professor vid institutet för ekonomisk tillväxt vid Delhis universitet, säger att det främsta skälet till att fattigdomen förblivit så utbredd är att den industriella utvecklingen inte varit tillräckligt bra – vilket hämmar jobbskapandet.
-Program där människor får mat i utbyte mot att de arbetar fungerar som bäst som skyddsnät mot svält. Det vi behöver är en stark tillväxt inom industrin och tillverkningssektorn som ger arbetstillfällen – vilket minskar fattigdomen och höjer inkomsterna varaktigt, säger Sabyasachi Kar.
Han menar att det bland annat behövs initiativ som lockar näringslivet att satsa på hållbar och miljövänlig teknik.
Samtidigt som Indien visat stora framsteg i att minska antalet fattiga så har fattigdomen ironiskt nog blivit allt mer tydlig i landets megastäder – där hemlösa byggarbetare, tiggare, sopsorterare och barnarbetare är ett tydligt bevis på de stora problem som finns i landet.
FN-siffror visar att 93 miljoner indier lever i slumområden, däribland hälften av invånarna i landets huvudstad New Delhi. I megastaden Mumbai, som har 19 miljoner invånare, lever hela 9 miljoner i slumområden, vilket är en ökning med 3 miljoner jämfört med för 10 år sedan. I centrala Mumbai ligger slumområdet Dharavi, som är Asiens nästa största. Där lever upp emot en miljon människor på en yta som endast är knappt 2,4 kvadratkilometer stor.
Även inom sjukvården finns det dessutom fortfarande stora problem i Indien – bland annat är barn- och mödradödligheten fortsatt hög. Enligt Världsbanken är fler än vart femte barn som dör innan sin femårsdag hemmahörande i Indien, medan många fler kvinnor dör i barnsäng jämfört med utvecklingsländer som exempelvis Ecuador eller Guatemala.
Många experter menar att landet måste höja anslagen till den offentliga sjukvården. För närvarande går endast en procent av landets bruttonationalprodukt till sjukvården, vilket bara är hälften så mycket som satsas i grannlandet Kina.
Detta samtidigt som Brasilien, som är ett annat land med en snabbväxande ekonomi, lägger 3,5 procent av bruttonationalprodukten på sjukvårdssatsningar.
Ranjana Kumari, ordförande för Centret för social forskning, CSR, menar att hela frågan om tillväxt och utveckling inte bara ska mätas i förhållande till bruttonationalprodukten – utan också i förhållande till inkomstskillnaderna i landet.
-I dagsläget finns pengarna i händerna på ett fåtal, medan massorna får slita för att få två enkla mål mat om dagen. Denna ojämlikhet måste åtgärdas och det råder ingen konflikt mellan social rättvisa och tillväxt, utan detta borde kombineras för att skapa framgångar, säger Ranjana Kumari.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
