Bangkok, 111215 (IPS) – Burmas armé använder sig av systematiska våldtäkter på kvinnor och flickor i syfte att underkuva de etniska minoriteternas rebellgrupper. Det framkommer i en ny rapport.
I samband med den senast uppblossade konflikten mellan kachinfolkets gerillagrupp KIA och den burmesiska militären står det klart att armén systematiskt använt sig av våldtäkter som ett psykologiskt vapen. Enligt Kachins Thailändska kvinnoförbund, Kwat, utsattes minst 37 kvinnor för våldtäkter av regeringssoldater enbart under juni och juli förra året, då striderna blossade upp.
Kvinnogrupper som arbetar längs den gemensamma gränsen mellan Thailand och Burma har under åtta månaders tid kunnat dokumentera 81 fall av våldtäkter som begåtts i samband med strider mellan armén och olika etniska rebellgrupper. I 36 av fallen dödades dessutom kvinnorna av soldaterna.
Under det senaste årtiondet har paraplyorganisationen Burmas kvinnoförbund, WLB, dokumenterat hundratals våldtäkter som genomförts som en medveten krigsstrategi av militären.
-Genom att ha studerat omständigheterna kring övergreppen och den allt svårare situationen i samband med konflikten, så kan vi med säkerhet säga att militären använder sig av våldtäkter som ett vapen mot kvinnorna, säger Kwats grundare Shirley Seng till IPS.
Seng är änka till den man som grundade den militanta gruppen Kachins organisation för självständighet. Enligt henne får Kwat information om våldtäkterna från sina samarbetsorganisationer, och man genomför även egna fältstudier.
-Hur vi vet att våldtäkter används som ett vapen? Eftersom civila får höra det av de soldater som attackerar dem, säger Seng.
De kvinnor och flickor som våldtas utsätts inte bara för ett hemskt brott som aldrig får några juridiska efterspel utan riskerar dessutom att uteslutas av sina lokalsamhällen på grund av stigmatiseringen av våldtäktoffer.
Konflikterna i norra och östra Burma mellan armén och olika väpnade etniska grupper blossade upp igen i mars och juni i delstaterna Shan och Kachin. Enligt rapporter ledde striderna till att fler än 30 000 civila tvingades på flykt.
Rapporterna om hur karen-, shan- och kachinfolket har tvingats på flykt, förföljts och utsatts för våld har förekommit ända sedan 1948 då den burmesiska staten bildades, och då representanter för minoriteterna krävde autonomi.
När det bland minoritetsfolken började bildas väpnade grupper slog den burmesiska staten till hårt och militariserade befolkningarnas ensligt belägna områden.
De som är allra mest sårbara i dessa konflikter är kvinnorna. Det sexuella våldet har varit ett återkommande problem, och det kommer ofta rapporter om hur kvinnor blir måltavlor i syfte att försvaga minoritetsgruppernas sociala sammanhållning.
-Jag var bara fyra år gammal när min mamma sa till mig att vi måste fly annars skulle de döda oss, berättar 21-åriga Rahima om hur hon som barn tvingades fly från sitt hem i den västliga delstaten Arakan.
Under flykten mot den thailändska gränsen tvingades familjen och andra flyktingar att ta skydd på järnvägsstationer – som ofta utsattes för razzior av militären. Hon beskriver hur soldaterna brukade fånga in och föra bort en del av kvinnorna, som sedan kom tillbaka med tydliga tecken på att ha blivit utsatta för sexuellt våld och tortyr.
Även Rahimas syster våldtogs av soldaterna. Men på grund av risken för att hon skulle bli socialt stigmatiserad talade man inom familjen aldrig om händelsen.
-Inom min kultur är det mycket skamligt att tala om våldtäkt. Dussintals kvinnor fördes bort, men ingen av dem berättade om vad de hade varit med om, säger Rahima.
Många kvinnor i Burma har liknande erfarenheter och mycket talar för att militären använder sig av våldtäkter som ett psykologiskt vapen i syfte att skrämma befolkningen, vanära männen och “burmanisera” minoriteterna genom att göra kvinnor gravida.
Det är svårt att få fram bevis på att militärledningen gett order om våldtäkter. Men det finns tydliga samband som visar att de sexuella övergreppen ökar när konflikterna blossar upp igen.
Seng menar att den burmesiska militärledningen inte bara uppmuntrar sina soldater att begå våldtäkter, utan till och med beordrar det.
WLB vill att en internationell organisation genomför en genomgripande granskning av det sexuella våld som soldater gör sig skyldiga till i Burma.
I samband med att Tomas Ojea Quintana, FN:s sändebud för mänskliga rättigheter i Burma, besökte landet i september uttryckte han sin oro över fortsatta människorättsbrott i form av tvångsarbete, konfiskering av jordar och våldtäkter, där många av offren tillhör etniska minoriteter. FN-sändebudet uttryckte samtidigt att det finns behov av att bilda en oberoende kommission som får till uppgift att granska situationen i landet.
