Teheran, 030522 (IPS) – Just nu pågår en internationell bokmässa i Irans huvudstad Teheran. Mässan erbjuder möjligheter att se de förändringar som skett i landet men också de begränsningar som fortfarande råder.
Besökarna vid Teherans internationella bokmässa är skiftande, och vid mässan, som pågår mellan den 14 och 24 maj, presenteras publikationer från 35 olika länder. Blandningen av bokbord, evenemang och diskussioner markerar tecknen på förändring i landet, men påminner också om statens närvaro. Enligt Ezat Panahi, avskedad förre detta redaktör vid en statlig filmtidskrift, kan bokmässan visserligen ge sken av att det råder yttrandefrihet i landet. Men i verkligheten är läget ett annat, menar han.
– I ett land där människor där människor får betala ett högt pris om de säger vad de tycker är yttrandefriheten begränsad till en veckolång årlig formalitet – och även den veckan handlar om djuprotad självcensur.
Hittills har mässan bjudit på nya publikationer som tyder på en viss öppenhet. Debatterna i ett tält som kallas Dialoghuset har även varit heta. Men deltagarna kan peka ut civilklädda poliser som studerar och fotograferar publiken.
Bokmässan har varit plats för öppna politiska diskussioner om den mest känsliga frågan i landet i dag – kampen mellan de konservativa krafterna och landets reformanhängare.
I Dialoghuset har debatter mellan reformister och konservativa hållits. I synnerhet de unga i publiken har gett uttryck för sin besvikelse över att förändringarna i landet går alldeles för långsamt, trots att presidenten, Mohammed Khatami är reformanhängare.
Reformisternas krav på ett öppnare samhälle hindras av att det är de konservativa krafterna som styr över landets lagstiftning och rättsväsende. Delar av publiken reagerade med ilska när den reforminriktade professorn Alireza Alavitabar, en av kidnapparna i gisslandramat vid den amerikanska ambassaden i Teheran 1979, vädjade till publiken att inte ge upp utan fortsätta stödja reformarbetet.
– Varför ska människor vänta på en osäker framtid och lita på era tomma löften?, sa en man i 40-årsåldern som ilsket rest sig upp.
– Bägge läger, reformister och konservativa, har misslyckats med att möta människors behov och reformisterna har inte ens kunnat försäkra sig sin egen yttrandefrihet utan har satts i fängelse.
De unga i publiken jublade och applåderade mannen.
En lyssnare inne i tältet var dock inte övertygad om att den heta debatten innebar ett exempel på verklig yttrandefrihet.
– Det påminner om Hyde Park i London. Men den stora skillnaden är att det finns civilpoliser med i publiken, kommenterade den 23-årige mannen, som inte ville bli citerad med namn. Han pekade mot en skäggig man med kamera och sa att hemliga polisen hade fullt upp med att fotografera folksamlingen.
Utanför tältet visade samtidigt många tidningar upp sig i jakt på nya prenumeranter. Det imponerade inte nämnvärt på den före detta redaktören Ezat Panahi.
– Fler än 80 tidningar och tidskrifter har förbjudits under de senaste tre åren och dussintals journalister sitter i fängelse eller står åtalade. Ordet “festival” är ett bra exempel på de dubbla budskap och förskönande omskrivningar som regeringen står för när det handlar om pressfrågor.
