New Orleans, 110418 (IPS) – På onsdag har det gått exakt ett år sedan BP:s oljeplattform exploderade i Mexikanska golfen och mängder av olja strömmade ut i havet. Konsekvenserna för människor och miljö kommer dock att vara kännbara i flera årtionden enligt experter.
Den 20 april förra året exploderade oljeriggen Deepwater Horizon och utlöste därmed en flera månader lång katastrof som slutade först efter att minst 4,9 miljoner fat olja och flera miljoner liter lösningsmedel hade strömmat ut i Mexikanska golfen.
Men trots att ett år nu har gått så är miljöskadorna fortfarande i sin linda, och enligt experter kan det dröja flera decennier innan katastrofens omfattning står klar.
Många kustbor – bland annat fiskare och affärsidkare – har dessutom drabbats av svåra psykiska problem på grund av katastrofen. Psykiatrikern Arwen Podesta, som arbetar vid Tulane-universitetet i New Orleans, säger att många har drabbats av posttraumatiskt stressyndrom. Podesta menar att oljekatastrofens effekter på människors psyke är jämförbar med den som drabbade många i New Orleans efter orkanen Katrinas härjningar.
-Det finns väldigt många likheter. Först inträffar en akut fas, sen kommer en långvarigt förhöjd känsla av hopplöshet i takt med alla löften som aldrig infrias. Som löften om att man ska få pengar för att kunna bygga upp sitt liv igen – men istället fastnar människor i en massa byråkrati. För varje nytt hinder sjunker människors psykologiska välbefinnande.
Många av de brutna löften som Podesta hänvisar till handlar om bristen på ekonomisk kompensation till personer som drabbades direkt av katastrofen.
Sociologer som studerat BP-katastrofen menar att det finns en skillnad mellan naturkatastrofer och händelser som förorsakats av människor. Anthony Ladd, sociologiprofessor vid Loyola-universitetet, säger till IPS att de katastrofer som förorsakats av människor tycks ha mer långtgående effekter.
-De slutar aldrig riktigt, säger Ladd.
I samband med naturkatastrofer har människor en förmåga att gå vidare, och kan till och med känna en starkare relation till sina medmänniskor. Men så är det inte med katastrofer som förorsakats av människor, enligt Ladd.
-Då handlar det om en helt annan typ av spiral av missmod och ångest och en känsla av att det inte finns något slut i sikte, säger han.
Fortfarande spolas det upp klumpar av olja och tjära längs stränderna i Louisiana, Mississippi och Alabama, liksom döda delfiner och sköldpaddor. Fisket och turismen är fortfarande hårt drabbat och många kustbor har fått lära sig att de inte kan lita på att vare sig de lokala eller federala myndigheterna kan hantera den fortsatta katastrofen.
Irene McIntosh, docent vid South Alabamas universitet, arbetar som rådgivare åt personer som drabbats av oljekatastrofen. Hon säger sig ha full förståelse för all den oro och ångest som hennes klienter känner – och den omfattande misstro många känner gentemot myndigheterna.
-Inte heller jag tror på någon längre. Efter att ha utsatts för så många lögner under så lång tid så har jag blivit cynisk och rasande – men det finns inget jag kan göra åt det.
McIntosh är orolig för de långsiktiga konsekvenserna för befolkningen men befarar att katastrofen kommer att ha efterverkningar i flera årtionden framåt.
-Vi måste börja betrakta det här som ett maraton. Katastrofen och dess följder kommer att följa oss i minst ett årtionde och kanske längre än så. Det är svårt att i ord beskriva hur hårt denna katastrof har slagit mot oss.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
