Washington, 100426 (IPS) – Den globala ekonomiska krisen slår hårt mot världens fattigaste. Som en direkt följd av den kommer 53 miljoner människor som annars hade fått det bättre att fortfarande leva i extrem fattigdom år 2015. Det skriver Världsbanken och IMF i en ny rapport.
-Dessa uppgifter är ett chockerande bevis för hur hårt krisen har slagit mot fattiga länder. Det är en väckarklocka för det internationella samfundet, säger Elizabeth Stuart, språkrör för den internationella biståndsorganisationen Oxfam.
Enligt rapporten kommer 920 miljoner människor att leva i extrem fattigdom år 2015, vilket dock är en betydande minskning jämfört med 1990, då siffran låg på 1,8 miljarder människor.
De stigande matpriserna och den internationella finanskrisen har slagit hårt de fattiga. I den nya rapporten understryker författarna att möjligheterna är små att man ska lyckas halvera antalet hungrande i världen fram till år 2015, vilket är ett av de så kallade millenniemålen.
IMF:s vicechef Murilo Portugal hävdar dock att finanskrisens effekter i de fattiga länderna kunde ha blivit ännu allvarligare, om inte dessa länders institutioner hade förbättrats på det sätt som enligt honom har skett de senaste 15 åren.
-Kriser i de fattiga länderna har en potential att slå mycket hårt mot det dagliga livet eftersom så många lever med små marginaler även under de bästa av tider, säger Murilo Portugal.
Världsbanken bedömer att den ekonomiska krisens effekter kommer att leda till att ytterligare 1,2 miljoner barn som ännu inte hunnit fylla fem år dör fram till år 2015.
Enligt de uppgifter som presenteras i den nya rapporten så var världen på väg att uppnå goda resultat i förhållande till millenniemålen – fram till att den ekonomiska krisen slog till.
Rapporten beskriver även att de fattiga länderna har tvingats hantera krisen på ett sätt som också kommer att ge effekter i framtiden. Flera utvecklingsländer beslutade sig för bibehålla eller utöka de offentliga utgifterna i samband med krisen, i syfte att ge stöd till olika sociala satsningar och för att upprätthålla den inhemska efterfrågan.
Men den politiken har resulterat i att ett antal fattiga länder blivit än mer skuldsatta.
För att dessa utvecklingsländer ska kunna hantera situationen krävs det enligt Världsbanken och IMF att de biståndsgivande länderna håller sina löften om att utöka biståndet. Hittills har dock löftena inte infriats, enligt rapporten, som särskilt påpekar att det gäller biståndet till södra Afrika.
Finansministrarna för de stora ekonomierna i G20-gruppen underströk nyligen att man kommer att utöka finansieringen av de multilaterala utvecklingsbankerna. Däremot lyckades inte G20-länderna komma överens om en global bankskatt, vilket föreslagits av IMF och Världsbanken i syfte att finansiera de räddningspaket som följde i krisens spår, och för att förhindra framtida kriser.
Det beslutet kritiseras av många biståndsorganisationer.
-IMF har gjort klart att bördan av denna skatt bör falla på bankerna i de rika länderna. Det var de som förorsakade krisen på grund av släpphänta regleringar. Det är de rika bankerna som är de skyldiga, säger Elizabeth Stuart vid Oxfam.
