Washington, 091208 (IPS) – Medan nästan all kraft lagts på kampen mot talibanerna har den mycket svåra situationen för Afghanistans kvinnor hamnat i bakvattnet. Både de lokala myndigheterna och de internationella biståndsgivarna har misslyckats med stärka kvinnornas rättigheter, skriver Human Rights Watch i en färsk rapport.
Rapporten, som offentliggjordes på söndagen, understryker att just kampen för kvinnors rättigheter var ett av de skäl som anfördes när den dåvarande presidenten George W. Bush beskrev behovet av att störta den tidigare talibanregimen.
Men HRW påpekar att trots att det nu har gått åtta år sedan talibanernas styre störtades så finns det få platser i världen där kvinnor har det sämre än i Afghanistan. I rapporten beskriver HRW kvinnornas situation som “förskräcklig” inom en rad områden – däribland i fråga om brist på tillgång till sjukvård, utbildning och arbetstillfällen. Dessutom utsätts många kvinnor för våld, och de har inte samma juridiska och politiska rättigheter som männen, enligt rapporten.
HRW menar att kampen mot talibanerna överskuggat den afghanska regeringens och det internationella samfundets arbete för att skydda kvinnors rättigheter.
I våras godkände det afghanska parlamentet en shiamuslimsk lag som bland annat innebär att shiamuslimska kvinnor måste be sina män om lov innan de lämnar hemmet, samt att de inte har rätt att neka sin make sex. Trots hård kritik mot lagen, som bara gäller shiamuslimer, så undertecknades den senare av president Hamid Karzai.
-Den shiamuslimska lagen var en påminnelse om hur sårbara afghanska kvinnor är för politiskt kompromissande och brutna löften, säger Rachel Reid, som arbetar i Afghanistan för HRW.
Reid menar att president Karzai, som nu har blivit återvald, bör inleda sin nya period vid makten på ett nytt sätt.
-Han bör ge tydliga signaler om att hans regering kommer att arbeta för en ökad jämställdhet.
Kritiker menar dock att kvinnornas svåra situation i Afghanistan inte bara är regeringens misslyckande, utan även hänger samman med vad USA och det internationella samfundet prioriterar i det civila uppbyggnadsarbetet.
Den amerikanska författaren Ann Jones, som skrivit boken Kabul in Winter, och som även rapporterar för tidningen The Nation, menar att kvinnors rättigheter hänger samman med satsningar på det civila samhället. Att inte prioritera kvinnofrågor betyder samtidigt minskade satsningar på sjukvård, sanitet och utbildning, enligt Jones.
-Det amerikanerna gör är att bygga vägar. Men om du pratar med afghanerna så ligger nya vägar långt ned på listan över vad de efterfrågar. Och om du pratar med afghanska kvinnor så ingår inte vägar i de behov som deras familjer har, säger Jones.
I HRW:s rapport framgår det att många afghanska kvinnor utsätts för våld. I en undersökning som genomfördes förra året bland 4 700 kvinnor framkom det att över 87 procent hade utsatts för någon form av fysiskt, sexuellt eller psykologiskt våld. Den överväldigande majoriteten hade dock inte gjort något åt saken av rädsla för att trakasseras av polisen eller utsättas för än mer våld från gärningsmannen.
Våldtäkt existerar inte i den afghanska brottsbalken, utan våldtäktsmän kan endast åtalas för “påtvingad” otrohet, vilket även kan leda till att den utsatta kvinnan åtalas.
Trots att det internationella samfundet satsat hårt på att förbättra utbildningsmöjligheterna för de afghanska flickorna går bara elva procent av flickorna i klass 7-9, medan enbart fyra procent fortsätter på gymnasienivå.
Misslyckandet med att få fler flickor att gå i skolan leder enligt HRW till en ökad risk för barnäktenskap, för tidiga föräldraskap, samt förhöjer risken för att flickor dör i samband med graviditet.
HRW uppmanar den afghanska regeringen och de internationella biståndsgivarna att låta kampen för kvinnors rättigheter bli en del av det afghanska återuppbyggnadsarbetet. Dessutom måste bland annat lagarna mot kvinnovåld skärpas, och en stor informationskampanj om våldtäkter riktas till alla inom rättsväsendet, men också mot den stora allmänheten.
HRW uppmanar även FN att prioritera säkerheten för de kvinnliga kandidater som ställer upp i nästa års parlamentsval, samt att tillsammans med biståndsorgan och de lokala myndigheterna genomföra en noggrann “gender-granskning” av hur resurserna i landet används.
