Helsingfors, 091204 (IPS) – Alla de nordiska länderna – Norge, Sverige, Finland, Island och Danmark har sett fattigdomen öka de senaste åren.
Välfärdssystemen i de nordiska länderna hotas av en nyliberal politik. Det var det samlade omdömet vid ett seminarium, “Fattigdomen i de nordiska länderna” som nyligen hölls i Finland och som samlade ekonomer och experter på fattigdom från alla de nordiska länderna.
– Under 1970-talet var fattigdomen mer eller mindre utrotad, men nu har vi en situation där 10 – 13 procent av befolkningen kan betraktas som fattig och det är oroväckande, säger Asbjörn Wahl, rådgivare vid det norska Fagförbundet.
Syftet med mötet var att belysa de bakomliggande faktorerna till den ökade fattigdomen i de nordiska länderna.
– Den fattigdom vi hänvisar till betyder inte att man saknar mat för dagen – men att man inte har möjlighet att delta i samma sociala liv som andra medborgare – för att man inte har råd. Många kan inte heller låta sina barn delta i något som kostar pengar, säger han.
Asbjörn Wahl förklarar att det leder till en social marginalisering för stora delar av befolkningarna i Norden.
Alla de nordiska länderna har upplevt en ökad arbetslöshet, möjligtvis med undantag av Norge, som är ett av de länder som klarat sig bäst genom finanskrisen. Men trots ökade oljeinkomster och en växande ekonomi har fattigdomen ökat också i Norge. Även i Finland ökar andelen fattiga.
– Den tidigare låga andelen av relativt fattiga har fördubblats bland vuxna och tredubblats bland barn, säger Markus Jäntti, ekonomiprofessor vid Stockholms universitet.
Han förklarar att de socialdemokratiska partierna var med om att begränsa fattigdomen, men att samma partier också är ansvariga för att fattigdomen ökat igen. År 1995 räknades 5 procent av de finska barnen som fattiga men år 2007 hade andelen stigit till 14 procent.
Enligt Markus Jäntti orsakades ökningen av att den finska regeringen drog ned på stödet för arbetslösa i slutet av 1990-talet i syfte att få fler i arbete. Konsekvenserna blev att något fler kom ut i arbete, men inkomstnivåerna föll kraftigt för de familjer där föräldrarna var arbetslösa och fattigdomen bland barn ökade.
– Åtgärderna var en följd av en nyliberal politik. Men det finns lite bevis för att den här typen av åtgärder minskar arbetslösheten. Även om åtgärderna inte gav de resultat man väntat finns det ingen som drar slutsatsen att det är något fel med vår socialpolitik.
De kontroversiella åtgärderna, med minskat stöd för arbetslösa, infördes först i USA, där synsättet fanns att arbetslösa saknade tillräcklig vilja att arbeta. Modellen är nu spridd i de flesta europeiska länder, men kritiker menar att åtgärderna håller kvar människor under fattigdomsstrecket. Åtgärderna löser inte heller de grundläggande problemen när det gäller arbetslöshetsrelaterad fattigdom.
