New Delhi, 091123 (IPS) – Indien har på senare år upplevt en mycket stark ekonomisk tillväxt samtidigt som landets geopolitiska betydelse har stärkts. Men för många av de barn som utgör närmare 30 procent av landets 1,2 miljarder invånare har inte den nya rikedomen inneburit några förbättringar.
Varje dag dör sex tusen indiska barn, varav hälften på grund av undernäring. Detta faktum beskrevs nyligen som en “nationell skam” av landets premiärminister Manmohan Singh. Enligt en färsk rapport från FN:s barnfond Unicef är dessutom var tredje flicka, som tvingas gifta sig som barn, från Indien.
Även i fråga om spädbarnsdödlighet är den indiska statistiken förfärande och ligger långt efter de målsättningar som satts upp genom FN:s så kallade millenniemål.
I hela Sydasien tvingas 13 procent av barnen att arbeta, och hälften av dessa barn lever i Indien.
– De indiska barnens hälsa är beklämmande dålig, vilket är ett totalt misslyckande för demokratin, de allmänna institutionerna och det civila samhället, säger Praveen Nair, som är ordförande för Salaam Balak Trust, en organisation som arbetar för utsatta barn över hela Indien.
Enligt Världsbanken är Indien ett av de länder i världen där andelen barn som lider av undernäring är allra högst.
FN bedömer att 2,1 miljoner indiska barn dör varje år, innan de hunnit fylla fem år. Det betyder att fyra barn dör varje minut – varav många på grund av behandlingsbara sjukdomar som diarré, tyfus, malaria, mässlingen eller lunginflammation.
Detta trots att det har lanserats flera statliga program för att bistå landets barn med grundläggande vårdinsatser. En av de statliga satsningarna, som går ut på att ge utsatta barn ett mål mat om dagen – och samtidigt locka barnen att gå i skolan, har inte gett det resultat man hoppades på.
Enligt Umesh Singh, vid den statliga barnrättighetsorganisationen Bal Panchayat, är den mat som erbjuds via programmet dessutom otillräcklig.
– Tidigare ingick ägg i menyn, men det har plockats bort. Hur ska den risvälling som erbjuds kunna innehålla tillräckligt med näring åt ett växande barn?, frågar sig Singh.
Ashok Sharma vid biståndsprogrammet CASP säger till IPS att även om regeringen vill väl och har genomfört flera satsningar för att hjälpa landets utsatta barn så undergrävs mycket av den omfattande byråkratin och korruptionen.
– Om åtgärderna ska ha en möjlighet att bli framgångsrika så måste insynen öka i vårt samhälle.
Barnarbete är fortfarande ett stort problem i landet, trots de lagar som klart förbjuder att barn under 14 år arbetar inom industrier eller där de riskerar att utsättas för hälsofara. Men eftersom lagarna inte tillämpas finns det fortfarande mängder med barn över hela landet som sliter i fabriker och på andra arbetsplatser.
Umesh Singh, vid organisationen Bal Panchayat, menar att de statliga satsningarna ofta misslyckas eftersom teorierna sällan stämmer överens med hur verkligheten ser ut för de fattiga. Som exempel nämner han de statliga direktiv som kräver att barn som ska börja skolan måste ha med sig en födelseattest. Det leder i sin tur till att de fattiga föräldrarna antingen tvingas betala en person för att skaffa fram dokumentet, eller att de själva är beredda att avstå från sitt arbete för köa – ibland i flera dagar – för att få fram födelseattesten.
