Bagdad, 030414 (IPS) – Det är självmordsbombarna som präglar stämningen i Bagdad i dag. Även när det inte inträffar några bombdåd.
Plundringarna i staden har fortsatt under flera dagar, och plundrarna är väl medvetna om att de amerikanska soldaterna inte kommer att stoppa dem.
Men samtidigt som en del människor har förvandlats till tjuvar, har andra förvandlats till poliser. Varje sunnimuslimskt område har sitt eget medborgargarde, och män med Kalashnikov-gevär är redo att bekämpa plundrare. Det hörs fortfarande skottlossning lite här och var, och bränder bryter ut då och då.
– Det är uppenbarligen rädslan för självmordsbombare som håller amerikanerna borta, säger en äldre man med Kalashnikov. Han leder ett medborgargarde i området Adhamiyah.
– Amerikanerna kom för att befria staden. Men var är de? Är det de här de lämnar åt oss? En stor del av Bagdad lever i fruktan, men paradoxalt nog verkar ingen i staden vara räddare än de välutrustade amerikanska trupperna. De militära befälen koncentrerar sig på att minimera sina egna förluster. Allt annat kommer i andra hand.
På den östra sidan av Saddam-bron – som snart kommer att döpas om liksom så mycket annat som uppkallats efter exdiktatorn – har de amerikanska soldaterna upprättat en postering. Varje civilperson som passerar är misstänkt, och varje förbipasserande utsätts för en kritisk undersökning – på avstånd – av allt de kan tänkas bära med sig. Det skulle vara självmord att inte sakta ned vid en amerikansk postering om man bär med sig någonting skrymmande.
De amerikanska trupperna är som mest ineffektiva där de behövs som mest. Det gäller de relativt välbärgade sunnimuslimska områdena som plundrarna har gett sig på. Och i de områdena växer vreden över att de amerikanska styrkorna inte kan skydda befolkningen.
Bland en del människor verkar det redan finnas någon slags nostalgi kring Saddam-tiden.
– Regeringen höll ordning på gatorna. Om det inte var för de där sanktionerna som USA ville ha, skulle vi vara ett rikt land, säger en invånare i Adhamiya.
