Phnom Penh, 080918 (IPS) – Rockmusik och vilda konserter är kanske inte det första man tänker på när Kambodjas sextio- och sjuttiotalshistoria kommer på tal. När Röda khmererna tog makten i landet 1975 och systematiskt utrotade den kultur som ansågs som korrumperad och dekadent slog man också till mot dåtidens troligen mest unika och levande rockscen i Sydostasien.
– Kambodja hade vid den tiden tveklöst en av Asiens mest intressanta musikscener, säger den amerikanske filmaren Greg Cahill. Han arbetar för närvarande med att få fram finansiärer för att kunna göra en fullängds-dramadokumentär om Ros Sereysothea, som var en av Kambodjas största rockstjärnor innan Röda khmererna inledde sitt brutala välde.
Cahill har redan gjort en hyllad halvtimmeslång film om Sereysothea kallad The Golden Voice.
– Det är otroligt att så pass mycket trots allt finns bevarat. Röda khmererna förstörde allt de kom över, inklusive alla inspelningsstudior och alla inspelningar de fick tag på, berättade Cahill nyligen i samband med att han besökte Phnom Penh.
Alla dåtidens stora artister, som Sin Sisamouth och Sereysothea, mördades av regimen. Men musiken överlevde i form av de tusentals låtar som innehåller influenser från bland annat rhythm and blues och psychedelia, med inslag av traditionella toner och instrument. Och intresset för musiken har på senare år tilltagit i utlandet. Förutom fullängdsversionen av The Golden Voice pågår just nu arbetet med en andra film om eran, som görs av den amerikanska filmaren John Pirozzi.
Man brukar peka på två viktiga faktorer till att pop- och rockscenen i Kambodja växte sig så stark under sextio- och sjuttiotalet. Dels handlar det om att den dåvarande kungen Norodom Sihanouk uppmuntrade hovets musiker att testa andra stilar och experimentera sig fram. Sångaren Sin Sisamouth inledde sin karriär som hovmusiker, men i slutet av 60-talet hade han i stället fått den inofficiella titeln “kungen av kambodjansk rock”.
Under sextiotalet började kung Sihanouk importera västerländsk musik till Kambodja. Med tiden började lokala skivbolag ge ut egna produkter, vars inspelningar spreds genom ett väl utbyggt nätverk av distributörer och klubbar.
Men influenserna kom även genom den musik som USA:s armé spelade på de radiostationer som gick att få in från grannlandet Vietnam.
– På det viset fick kambodjanska musiker höra Jimi Hendrix, Phil Spector och The Doors, berättar Sok 'Cream' Visal som vid sidan av sitt arbete vid en reklambyrå gjort nymixade versioner av gamla kambodjanska pop- och rocklåtar.
Sisamouth var dåtidens största stjärna, men i dag riktas mer intresse mot Ros Sereysothea. Hon föddes i en fattig familj i provinsen Battambang och som ung turnerade hon med familjens traditionella musikgrupp i landets nordvästra landsbygd.
Med tiden växte Sereysotheas rykte och hon flyttade till Phnom Penh där hon började uppträda på de lokala klubbarna. I slutet av 60-talet var hon en stjärna som hunnit ge ut flera album och deltagit i ett antal filmer. Hon uppträdde ofta tillsammans med Sisamouth.
När Röda khmererna intog Phnom Penh den 17 april tvingades Sereysothea, liksom resten av stadens befolkning, att marschera ut på landsbygden. Under röda khmerernas blodiga regim var minsta antydan om västerländska influenser – som att man kunde tala ett annat språk eller hade för långt hår – tillräckligt för att framkalla en dödsdom.
Enligt rapporterna sköts Sisamouth till döds ganska snart efter att de blodiga väldet inletts. Sereysothea lyckades dock till en början dölja sin identitet. Men när hon blivit avslöjad tvingades hon i stället att framföra hyllningssånger till den nya regimen.
Enligt Cahill, som länge försökt ta reda på allt om Sereysotheas öde, så fördes hon till ett läger i centrala Kambodja efter att hennes identitet hade avslöjats. Där ska hon ha tvingats gifta sig med en av Pol Pots befälhavare – som senare lät mörda henne.
Musiken från eran finns numera tillgänglig via kassetter och CD-skivor som säljs på Phnom Penhs marknader. Att musiken överhuvudtaget överlevde är tack vare de kambodjaner som tog med sig sina inspelningar i samband med att de flydde undan regimen.
Visal berättar att hans föräldrar hade med sig flera inspelningar när de flydde till Frankrike.
– Musiken var en del av deras liv. För dem var den ett sätt att minnas de goda tiderna i hemlandet.
År 1999 släpptes en CD-samling med gammal kambodjansk pop- och rockmusik i USA under titeln Cambodian Rocks. Den bestod av kassettinspelningar som en amerikansk turist som besökt landet hade samlat på sig, och varken låtarna eller artisterna var till en början namngivna. Skivan blev snabbt populär i vissa kretsar. Men när filmen City of Ghosts kom ut år 2002 började det stora internationella intresset för den gamla kambodjanska rockmusiken väckas till liv. City of Ghosts, där bland andra Stellan Skarsgård medverkar, utspelar sig i Kambodja och dess soundtrack består av kambodjansk musik från sextio- och sjuttiotalet.
