Lele, 080617 (IPS) – Ett dryg vecka har gått sedan Nepal avskaffade kungahuset och förvandlades till en republik. Men för befolkningen i den lilla staden Lele, några mil utanför huvudstaden, går livet vidare som vanligt.
Juveleraren Dhurba Kumar Sunar, 41, måste snart vara klar med det smycke som han arbetat med de senaste dagarna. – Jag hinner inte tänka på politik, det är det här som gör att vi får mat för dagen, säger Sunar till IPS. Beskedet att landets 240 år gamla monarki hade förpassades till historieböckerna firades av många i huvudstaden Katmandu. Även i Lele mottogs beskedet med glädje av en del, men de flesta verkade inte bry sig så mycket. Tidigare var kongresspartiet störst här, men i valet i april var det maoisterna som fick flest röster.
– Många i byn vet inte ens att Nepal numera är en republik och de som känner till det vet inte riktigt vad det innebär, säger Sunar.
För några år sedan gick han med i maoistpartiet, och Sunar är lokal ordförande för Dalit Liberation Front.
– Maoisterna har gjort mycket för att få ett slut på diskrimineringen av daliter och andra förtryckta grupper i byn, säger Sunar.
Men Sunars hustru Laxmi menar att de nya politikerna måste göra mycket mer.
– Det räcker inte med att kungen är borta – nu måste de politiska partierna bevisa att de är bättre än han var, säger hon. Laxmi menar att det viktiga för folket är att landets utvecklas och att levnadsstandarden förbättras. Det handlar bland annat om att barnen ska få tillgång till gratis skolgång och att familjen ska slippa oroa sig över bristen på hälsovård.
– Fram till dess är kungen, maoisterna och de andra politiska partierna alla likadana för oss fattiga, säger hon.
Vid det lokala hinduiska templet står prästen Ram Prasad Ghimire, 65, och tar emot besökare. Ghimire ogillar att kung Gyanendra bara fick två veckor på sig att packa sina tillhörigheter och flytta ut ur sitt palats.
– De politiska partierna har begått misstag, men det var den stackars kungen som fick stå till svars för det, säger han.
Ghimire är kritisk mot sättet som republiken infördes på.
– Ska vi bara överge en institution som har funnit i 240 år? Ska vi bara sluta att dyrka en person som vi anser vara en reinkarnation av guden Vishnu? Är det så lätt att överge våra värderingar och traditioner?, frågar han. Nepals regering har beslutat att den tidigare kungen ska få behålla ett av sina palats, som ligger i utkanten av huvudstaden, och det är dit han nu har flyttat. På den nepalesiska landsbygden hoppas de flesta att maoisternas makttillträde betyder att inbördeskriget nu äntligen ska vara definitivt slut. Det var landsbygdsbefolkningen som drabbades värst i den tio år långa konflikten mellan maoistgerillan och armén.
Daglönearbetaren Asha Kaji Maharjan hoppas och tror att landet ska börja utvecklas i en positiv riktning nu. – Vi har gått igenom ett helt krig, röstat i ett val och håller på att skriva en ny författning – självklart kommer saker att förändras, säger Maharjan. Soldaten Bal Krishna Silwal är hemma i Lele på semester från sin tjänst inom armén, där han varit anställd de senaste 18 åren. Han deltog i de hårda striderna mot maoistgerillan i västra Nepal och är lättad över att kriget nu är över. Silwal säger att armén kommer att vara lojal med den nya regeringen, men han menar att politikerna gjorde ett förhastat beslut då de avskaffade monarkin.
– Kungen hade förlorat, men det hade ändå varit mer riktigt om beslutet hade tagits efter en folkomröstning, säger han. Liksom många andra i Lele så tror inte Silwal att det gör någon större skillnad för landets fattiga om landets överhuvud är en kung eller inte.
– Folket vill ha mat, vatten, arbeten, vägar, utveckling. De bryr sig inte om vem som styr landet, säger han.
Det är lunchdags och den lokala restaurangen är full av människor från Lele och byarna runt omkring. Banu Bahadur Lama kommer från byn Sanghumar, en bit utanför Lele. Hans 20-årige son var regeringssoldat och stupade för tre år sedan i kampen mot maoistgerillan. Nästan alla i Lamas hemby röstade på maoisterna i valet, men han la sin röst på kongresspartiet.
– Min son dödades av maoisterna. Hur skulle jag kunna rösta på dem?, frågar Lama. Sedan sonens död har Lama haft svårt att få ihop till mat åt familjen, som förutom han själv och hustrun består av tre små barn.
– Jag bryr mig inte om Nepal är en republik eller om kungen har lämnat palatset. Min son är borta, mitt liv är över och det enda jag oroar mig över varje dag är om jag ska lyckas tjäna tillräckligt för att kunna ge min familj mat.
*IPS kan numera erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
