021015 (IPS) – Den krossade drömmen. Så heter en ny fransk dokumentär om förhandlingarna mellan de israeliska och palestinska ledarna i Camp David i juli år 2000. Den ger en delvis ny bild av de historiska förhandlingarna.
Dokumentären är gjord av Charles Enderlin, Israelkorrespondent på tv-kanalen France 2. Dokumentären visar att det inte bara var den palestinske ledaren Yasser Arafats fel att förhandlingarna misslyckades.
– Fakta visar att Arafat inte hade mer ansvar för att förhandlingarna misslyckades än någon annan part, säger Enderlin som i somras gav ut en bok om fredsförhandlingarna med samma titel som dokumentären.
Enderlin har haft kontakt med alla protagonister i Mellanösterndramat, från Arafat till den dåvarande israeliska premiärministern Ehud Barak och medlarna inom den amerikanska presidenten Clintons regering. Ibland var han själv med och medlade mellan israeler och palestinier som använde hans kontor i Jerusalem för möten.
Enderlin är fransk jude. Han har levt i Israel sedan 1968 och rapporterat om Mellanöstern för fransk och israelisk tv och radio sedan 1971.
Enligt Enderlins film kom parterna i Camp David överens om att fortsätta förhandla om fred.
– Förhandlingarna i Camp David var bara ett steg i fredsprocessen, inte slutet på den. Därför kan man egentligen inte kalla Camp David-mötet för ett misslyckande.
Enligt filmen träffades Arafat och Barak i den dåvarande israeliske premiärministerns privata hem precis efter förhandlingarna i Camp David. Relationen mellan de båda ledarna var varm och vänskaplig, trots de upprepade anklagelser som israeliska och amerikanska tjänstemän riktade mot Afrafat sedan förhandlingarna i Camp David avslutats utan resultat.
Enderlin visar att det i princip inte förekom några skriftliga förslag och utkast under förhandlingarna i Camp David.
Det amerikanska förslag som lades fram efter förhandlingarna i Camp David hade kunnat lyckats – om det inte hade lagts fram så sent, enligt Enderlin. President Clinton presenterade ett nytt förslag den 23 december, efter över tre månaders tystnad. Först i januari 2001 diskuterade parterna det, i den egyptiska staden Taba. Förslaget gick ganska många av de palestinska kraven till mötes, utan att sätta Israel i en allt för svår sits.
– Den palestinske förhandlaren Saeb Erekat har rätt när han säger att om förhandlarna i Taba bara hade fått sex eller sju veckor längre tid på sig så hade de kunnat lyckas, säger Enderlin.
Men den tiden fanns inte eftersom Barak efter en missuppfattning av hur han låg till i den allmänna opinionen avgick i februari. Nyval utlystes till maj 2001 men flyttades fram till den 6 februari. Valet vanns av den israeliske högerledaren Ariel Sharon.
– Valet av Sharon markerade slutet på fredsprocessen, säger Enderlin.
I filmen visar han hur palestinierna försökte förmå Barak att förbjuda Ariel Sharon att besöka Tempelbergen, Haram-al-Charif, den 28 september år 2000.
– Om Sharon besöker Haram-al-Charif kommer han att skratta och alla andra att lida, säger den palestinske förhandlaren Saeb Erekat till sina israeliska kollegor i filmen. Men Sharon genomförde besöket tillsammans med 1 500 israeliska poliser och militärer och den andra intifadan inleddes dagen därpå.
Fredsprocessen som inleddes i Oslo 1993 började falla samman efter att en israelisk högerextremist mördade den israeliske premiärministern Yitzhak Rabin. Andra orsaker till misslyckandet är att palestiniernas levnadsförhållanden i Västbanken och på Gaza inte förbättrades, att militanta palestinier fortsatte att utföra självmordsattentat och terrordåd och att de israeliska regeringar som haft makten inte har följt Osloavtalet, enligt Enderlin.
– När levnadsförhållandena försämrades för palestinierna förvandlades förhandlingarna mer till ett slags politiska seminarier som inte hade något att göra med verkligheten på marken, säger han.
Enderlin menar att en orsak till att de palestinska förhandlarna blev desillusionerade var att Baraks regering beslutade sig för att villkorslöst dra sig tillbaka från de ockuperade Golanhöjderna i maj 2000.
Efter Israels ockupation av de syriska Golanhöjderna 1967 inledde Hizbollah-milisen blodiga attacker mot Israel. Barak och den syriske presidenten Hafiz el Assad började förhandla om området i december 1999 och i maj drog sig alltså Israel helt bort från området. Det sände fel signal till palestinierna, menar Enderlin.
– Från det ögonblicket tänkte de: Vi håller på och förhandlar om fred med Israel, vi gör eftergifter och ser vårt folk dö och det enda som händer är att vårt mål, att styra över vårt eget land, skjuts upp, säger journalisten. Han citerar ordföranden i det palestinska parlamentet Abou Alal ”Signalen till palestinierna när israelerna drog sig tillbaka från Golan är: Döda israeler så får ni ert land”.
Denna inställning till tillbakadragandet från Golan delades av höga israeliska militärer, bland andra general Ouri Saguy, före detta chef för den israeliska underrättelsetjänsten.
Enderlin anser också att påståendet att frågan om de palestinska flyktingarnas öde spelade en stor roll i att förhandlingarna misslyckades, inte stämmer.
– Det är inte sant att Arafat krävde att tre miljoner palestinska flyktingar skulle få återvända. Om ett acceptabelt avtal hade träffats om en palestinsk stat och om Jerusalem, var Arafat redo att göra stora eftergifter i flyktingfrågan, säger Enderlin
Enderlin har gjort dokumentären tillsammans med de israeliska journalisterna Dan Setton och Tor Ben. France 2 kommer att sända den i början av november. Israelisk tv och flera arabiska och europeiska kanaler har också köpt in den.
(021015)
.
