Koidu Town, 030228 (IPS) – ''Jag kunde aldrig tro att så många barn i denna tid tvingas slava i gruvorna och knappt tjäna någonting. Detta är fruktansvärt”. Det sa Olara Otunnu, FN:s biträdande generalsekreterare för barn och väpnade konflikter, i samband med ett besök i det krigsdrabbade västafrikanska landet Sierra Leone.
Tusentals barn i åldrarna 7 till 16 år arbetar i gruvorna i Koidu Town, som ligger i det diamantrika distriktet Kono. – Jag är inte lycklig över att arbeta i gruvorna. Om jag kunde välja skulle jag föredra att gå i skolan, säger 15-årige Ibrahim Kaisamba till IPS.
Den internationella ickestatliga organisationen World Vision har nyligen kommit med en rapport om barnen i gruvorna. Närmare tusen barnarbetare har tillfrågats i studien. – Barnens arbete i gruvorna i Kono är ett allvarligt problem eftersom de får genomlida många former av övergrepp, säger Mac-Ivan Rogers från World Vision.
Barnarbetarna har olika bakgrund. En del har tidigare varit barnsoldater, andra är övergivna eller har förlorat kontakten med sina föräldrar. Foday Kanu, 14, förlorade båda sina föräldrar i kriget. I fem år var han soldat i den fruktade rebellrörelsen RUF.
– De som tar hand om mig nu har inte råd att betala skolavgifterna eftersom de blev fattiga på grund av kriget, säger Kanu. Gruvägarna, som utnyttjar de fattiga barnens situation, menar däremot inte att det handlar om slaveri.
– Det är inte slaveri. Barnen gör de enklaste arbetena. Och när vi finner diamanter så får de möjlighet att försörja sig själva och sina familjer, säger gruvägaren Samba Kamara. Den beskrivningen stämmer dock inte med barnens. De menar att det handlar om rent slavarbete. Socialarbetare i området håller med.
– Ofta får de icke förhandlingsbara arvoden som betalas ut lite då och då, säger Franki Sandi, som är socialarbetare i Koidu. Inbördeskriget i Sierra Leone bröt ut i maj 1991 och pågick under tio år. Många barn tvingades in i de väpnade trupperna. Andra gick med frivilligt för att hämnas sina dödade föräldrar. En del av barnen hamnade med tiden i gruvindustrin och är fortfarande beroende av de magra löner de ges för sitt arbete. Många av landets barn har inte kunnat gå i skolan och har ännu inte integrerats i samhället.
– Barnen är sårbara och en rekryteringskälla för potentiella bråkmakare. Deras situation är mycket allvarlig, säger Otunnu. Många menar att myndigheterna borde sätta upp regler för gruvindustrin för att få bort barnen från gruvorna, och sedan se till att hela nationen får ta del av vinsterna från landets naturrikedomar.
