Bagdad, 030214 (IPS) – Bagdads gator fylldes på torsdagskvällen med människor som firade avslutningen av den muslimska högtiden Eid al-Adha. Familjer promenerade nerför de välfyllda gatorna, och stannade vid caféer och restauranger.
Men även i firandet var naturligtvis det hotande kriget ständigt närvarande.
– Amerika vill ha krig, och de kommer att få det, säger Mohammed Zeid, en läkarstuderande. De flesta här säger att de är vana vid situationen.
– Vi har levt under hot i 12 år, och till och med innan Gulfkriget 1991, säger Zeid.
Men irakierna är inte så vana att de inte oroar sig. Och oron har växt under de senaste dagarna, inför vapeninspektörernas presentation i FN:s säkerhetsråd på fredagen.
Framgångarna och bakslagen i relationerna mellan vapeninspektörerna och den irakiska regimen har gjort många irakier bittra och utmattade.
– Det här är ingen lek för oss. Det handlar om verkliga liv, säger Khalid Ibrahim, en ingenjör som firar eid tillsammans med sin familj i det välbärgade området Mansour.
Irakierna förbereder sig för krig på många olika sätt. Regimen har delat ut extra matransoner för att folk ska kunna bygga upp lager. Men många har så dåligt med pengar att de i stället säljer sina ransoner. En man som säljer sina ransoner utanför den nybyggda al-Nida-moskén säger att han behöver pengar till eid-firandet, men att han ska försöka att spara mat igen när högtiden är över.
I dessa svåra tider – och i synnerhet under eid – vänder sig många till religionen.
– Gud, förinta Amerikas makt på jorden, sa Sheikh Qoteibeh Amash i sin predikan i al-Nida-moskén på tisdagen, då eid inleddes. Hans predikan följdes uppmärksamt av tusentals i medelklassområdet Adhamiye.
Irak är visserligen en sekulär stat, men religionen spelar en viktig roll i många människors liv. Och den har blivit än viktigare i takt med att umbärandena har ökat, säger Jawad Saad, professor i statsvetenskap vid Bagdads universitet.
– Regeringen uppmuntrar inte det, säger han. Men samtidigt är den medveten om religionens makt, och att den kan använda islam för sina egna syften. Det finns inga pengar för att tillfredsställa många av irakiernas grundläggande behov, men regimen använder trots det stora summor för att bygga nya moskéer. Den gigantiska Alla striders moder-moskén byggdes i Bagdad 2001 för att markera tioårsjubileet av Gulfkriget 1991. Några av moskéns minareter är formade som scud-missiler.
Men ingen påminnelse om det kriget är mer talande än kyrkogårdarna. Liksom många andra muslimer inledde Wadhu Ahmed firandet av eid med att besöka sina släktingars gravar.
– Jag har aldrig gjort amerikanerna något ont, varför dödade de min familj?, säger hon när hon besöker gravarna på kyrkogården al-Karkh i utkanten av Bagdad. Hennes syster och systerns fyra barn dödades i en attack under Gulfkriget 1991. En bomb träffade deras skyddsrum i Adhamiye.
Några gravar längre bort sörjer Iyad Abdel Khader sin bror, som dog i samma attack. Abdel Khader är nu major i armén, och han säger att han inte är orolig över en amerikansk invasion.
– Jag är inte rädd för amerikanska soldater. Om de kommer hit ska jag skära halsen av dem. Jag vill hämnas min bror, säger han.
Men hans föräldrar protesterar mot hans hämndlystenhet.
– Vi vill leva i fred med hela världen. Vi tycker synd om alla som lider, även amerikanerna, säger hans mor, Widad.
Och många människor i Bagdad pratar inte om att göra motstånd, utan om att överleva.
– Folk i de fattiga områdena säger till mig att de inte kommer att gå ut och slåss för att rädda regimen. De säger att om armén vill att de ska slåss, får de komma och hämta dem, säger en västerländsk biståndsarbetare. Och det kanske inte är ett osannolikt scenario i det irakiska samhället som kontrolleras stenhårt av Saddam Husseins Baath-parti.
Regimen erkänner det inte, men ett stadigt flöde av människor har börjat lämna centrala Bagdad, och många försöker också lämna landet.
Man talar om krig, men man talar också om vad som kommer att följa efter ett eventuellt krig. En del tror att representanter för regeringen och Baath-partiet kommer att utsättas för allvarliga våldsamheter.
– De kommer att jagas och dödas, säger en man, som av uppenbara skäl inte vill uppge sitt namn.
Med tanke på det var avslutningen på Sheikh Amashs predikan föga överraskande: – Gud, hjälp vår president Saddam Hussein att vinna kriget.
