Washington, 021211 (IPS) – För tre månader sedan sa den internationella valutafonden, IMF, att den hade antagit nya riktlinjer som skulle ge de länder som lånar från fonden möjlighet att styra över sina ekonomier mer än tidigare.
Men under den senaste veckan har IMF spänt musklerna i två av världens fattigaste länder och infört villkor som enligt dess kritiker kommer att vara katastrofala för de fattiga i de båda länderna. Det verkar alltså som om IMF trots allt fortsätter i gamla hjulspår.
IMF sa till Zambia – ett land som plågas av skulder och vanskötsel – att man kommer att skjuta upp en miljard dollar i skuldavskrivningar tills det fattiga landet säljer ut den statligt ägda banken Zambia National Commercial Bank.
Och tidigare i veckan ställde IMF hårda villkor för ett lån till Nicaragua – ett annat fattigt land som har utblottats av diktatorer, inbördeskrig och naturkatastrofer. IMF kräver att Nicaragua privatiserar sina vattenresurser.
Kraven på Zambia och Nicaragua har väckt stor vrede bland politiker och organisationer, både i de berörda länderna och internationellt.
De går också på tvärs emot IMF:s offentliga uttalanden om att institutionen ska reformeras för att minska sitt politiska inflytande i låntagarländerna.
Det var i början av oktober som IMF offentliggjorde de nya riktlinjerna som ersatte de tidigare från 1979. De gamla riktlinjerna har ofta anklagats för att vara alltför omfattande och för att de ger IMF alldeles för stor makt att påverka låntagarnas ekonomiska politik.
Företrädare för IMF talade då högtidligt om att låntagarna skulle få större inflytande, och om att valutafonden skulle överge sin strategi att införa allt för många detaljerade villkor.
Men fondens kritiker menar att Zambia och Nicaragua visar att det är svårt för IMF att ge upp sin gamla vana att sätta press på fattiga länder.
Zambia förhandlar för att bli av med en del av eller alla sina utlandsskulder på mer än 6,5 miljarder dollar. Men för att få hjälp med det kräver IMF att landet uppfyller en rad krav. Bland annat kräver fonden att Zambia ska sälja statliga tillgångar – en åtgärd som skulle kunna innebära att tusentals människor förlorar sina jobb. Landets opposition och fackföreningsrörelse har uttryckt starkt motstånd mot IMF:s krav.
I Nicaragua, som styrs av den USA-stödde presidenten Enrique Bolaos, rapporterades inget officiellt motstånd mot villkoren, men många organisationer i landet är upprörda över kraven på privatiseringar.
En rad organisationer, bland dem Public Citizen, Centro Humboldt, Centro de Estudios Internacionales, och Centro Nicaraguense de Derechos Humanos in Nicaragua, menar att IMF:s villkor kan bli katastrofala för landets 4,8 miljoner invånare.
En privatisering av vattnet skulle kunna leda till högre vattenpriser för konsumenterna, och organisationerna fruktar att multinationella vattenföretag ska berika sig själva på det nicaraguanska folkets bekostnad.
Kritikerna menar att IMF, genom att ställa sådana krav på Nicaragua, kör över den lag som den nicaraguanska nationalförsamlingen antog i augusti. Lagen säger att inga privatiseringar av vattenförsörjningen får ske innan man har hållit en nationell debatt i frågan.
– Återigen ser man hur IMF knuffar demokratin åt sidan i ett demokratiskt land, och det är allvarligt, säger Sara Grusky vid den USA-baserade organisationen Public Citizen.
