990202 (IPS) –
Kulturscenen i vad som var kvar av Jugoslavien skadades ännu mer av FN:s sanktioner 1992, då kultur, vetenskap och konst påverkades av ett internationellt embargo. Till och med importen av utländsk film förbjöds av FN.
Idag präglas kulturen av den förhärskande nationalistiska ideologin, och många konstnärer tvingas koncentrera sig på det förflutna.
– När vi klippte alla band (med de tidigare jugoslaviska staterna) blev vår kultur provinsiell, förklarar Dragoljub Micunovic, på Sociologiska institutet i Belgrad.
– I bokbranschen är det bara romantik eller icke-kritisk traditionalism som gäller. Antalet böcker som har orden “serber” eller “serbisk” i titeln, av det som getts ut de senaste sju åren, är större än det totala antalet seriösa böcker om serberna och deras historia som skrivits de senaste 300 åren!
Å andra sidan finns det en stark subkultur nu som har tagit över en bred publik. Den utmärks av så kallad “turbo-folk” musik, vars kitschiga stjärnor förmedlar budskapet att det räcker att vara ung och lycklig. Musiken spelas av dussintals TV-stationer över hela landet. En hel del av dessa stationer ägs av människor med starka band till regeringen och till och med av Slobodan Milosevics familjemedlemmar.
– För någon som kommer hit efter att ha varit borta i tio år så kan kulturscenen se ut som en absurd glad cirkus mitt i total isolation, säger Teofil Pancic, en ledande kulturperson i Belgrad.
– TV-kanalerna visar bara skriande turbo-folk sångare i märkliga utstyrslar eller kvasitechno-grupper som förmedlar budskapet att det finns tre symboler för framgång i det här förstörda landet: att ha en fyrhjulsdriven bil, en upphetsad blondin och ett vapen.
Förklaringen till det här är enkel, enligt Dragoljub Micunovic. Sedan 1991 har en ny klass av profitörer med skumma affärer, som snabbt har tjänat enormt mycket pengar, växt fram. De har blivit den kraft som dominerar och dikterar reglerna för beteende, musik och mode i Serbien.
– Denna aggressiva nya klass kommer från en samhällsgrupp där man tidigare inte brydde sig om kultur och utbildning, och den har tagit med sig sina egna värderingar. Med brutalitet har den också förespråkat vulgaritet, säger Micunovic.
– De allra flesta, utarmade människorna i det rumphuggna Jugoslavien ser hellre på de dussintals TV-kanaler som är gratis, än att betala för böcker eller för att gå på teater eller bio. De är trötta på att alltid få höra dåliga nyheter, de vill ha något annat – och det får de från Belgrads TV-stationer, till exempel “Pink TV”, med sin slogan “Paint Your Life Pink”.
Vesna Peric-Zimonjic IPS/ Belgrad 990202
.
