991223 (IPS) – Bara några veckor efter att Turkiet släpptes in i EU
– Vägen till Bryssel går genom Diyarbakir, säger Mesut Tilmaz, ordförande för Moderlandspartiet, ANAP, som ingår i regeringskoalitionen.
Diyarbakir är “huvudstad” i turkiska Kurdistan.
– Turkiet kan inte hänga Öcalan och samtidigt bli EU-medlem. Vi bör avskaffa dödsstraffet om vi vill bli en del av Europa, säger premiärminister Bulent Ecevit.
– Vi behöver demokratiska reformer, först och främst en ändring av grundlagen, om Turkiet ska kunna sätta kursen mot Europa, säger Recai Kutan, som tillhör det största oppositionspartiet Islamistiska välfärdspartiet, FP.
Ingen tycks oroa sig över det faktum att större delen av Turkiet ligger i Asien. Att bli “europé” tycks vara mer lönsamt än att förbli asiat.
Visserligen finns det människor som bekymrar sig över sådana saker som att EU:s krav på hygien ska förbjuda vissa av Turkiets matspecialiteter, som till exempel Kokoretch, som görs av kors inälvor. Den populäraste varianten, fyllda och grillade tarmar, kommer antagligen att klara sig mot reglerna.
Men ett medlemskap i EU innebär att turkarna måste svälja ännu beskare mediciner än att Kokoretch försvinner.
Många föräldrar fruktar att EU:s lagar om barns rättigheter kommer att undergräva deras auktoritet i hemmet genom att förbjuda aga.
Nästan hela det politiska spektrat i Turkiet, med undantag av de mest nationalistiska och den radikalaste vänstern, tror att ett medlemskap kan förverkliga deras drömmar om välfärd och frihet i en “civiliserad” värld.
Det turkiska näringslivet är också positivt och övertygat om att en bättre situation för de mänskliga rättigheterna och demokratin är ett villkor för att få komma in på en globaliserad europeisk marknad.
Islamisterna är i ett dilemma. De räknar med att ett medlemskap ger större utrymme för religionsfrihet och att de många regleringarna från myndigheterna därmed ska försvinna. Men de tycker också att regeringen har “sålt den nationella saken” genom att godta förhandlingar med Grekland och Cypern.
Ironiskt nog är kurderna och det förbjudna PKK med Abdullah Öcalan i spetsen de mest optimistiska. Deras traditionella attityd har varit att Turkiet inte borde få bli EU-medlem innan kurdernas rättigheter erkänns och respekteras, men nu ser de snarare medlemskapet som en garanti för ett erkännande.
– En stor demokratisk process har börjat. Turkiets kandidatur är det näst största språnget framåt för Turkiet sedan statens grundande 1923, sa Öcalan i ett uttalande från sin cell.
Utrikesminister Ismail Cem sa i ett TV-program nyligen att den turkiska regeringen inte har något emot TV-sändningar på kurdiska till landets invånare.
– Om de vill kan de upprätta en kurdisk TV-station, slog han fast.
(991223)
.
