991227 (IPS) – 30 invånare i byn Tamera i regionen Giseny i nordvästra Rwanda mördades den 23 december. Angriparna uppges vara anhängare av Interahamwe, den fruktade hutu-milisen.
– De kom vid halv elva tiden på kvällen, säger ett av ögonvittnena, Jean Damascene Ntganda.
– De dödade fem medlemmar av min familj: min fru, tre av mina barn och min mor. Även jag blev skjuten, men såren var inte dödliga och jag fördes till sjukhus.
Damascene tvekar inte när han säger att mördarna tillhörde Interahamwe, samma milis som mördade nära en miljon tutsier och moderata hutuer 1994. Han säger att hans by angreps för att den till största delen bebos av tutsier. Tutsierna utgör cirka 14 procent av Rwandas sju miljoner invånare idag.
De överlevande byborna vittnar om hur milismännen valde hus på order av sina befälhavare. Attentatsmännen uppges ha varit mellan 20 och 30 personer, främst unga män, klädda i en blandning av civila och militära kläder. De använde främst gevär och granater.
Massakern är den första inne i Rwanda på över ett år. Men tillvägagångssättet påminner om andra Interahamwe-attacker i den nordvästra regionen Gisenyi under 1997 och första hälften av 1998.
Enligt vittnesmål och militära källor kom attentatmännen in i landet från Kongo-Kinshasa och de misstänks ha återvänt samma väg.
Precis som i tidigare massakrer tillhörde de mördade den grupp tutsier som kallas “tutsierna från 1959”. De flydde till Kongo från prognomer som skedde mot tutsier i landet före självständigheten och återvände efter folkmordet i Rwanda 1994.
Tusentals av de återvändande tutsierna har bosatt sig i nordvästra delen av Rwanda. De har upprepade gånger klagat på att de isoleras av majoriteten, som är hutuer. Många av dem har tvingats fly undan förföljelser och massakrer.
När nyheten om massakern spreds på julafton sade flera högt uppsatta militärer att säkerheten i regionen måste förhöjas.
Enligt den rwandiska regeringen finns det fortfarande många medlemmar ur Interahamwe i Kongo-Kinshasa, särskilt i norra Kivu. Rwanda, tillsammans med Uganda, stödjer rebellerna som vill störta regimen i Kongo-Kinshasa medan Angola, Namibia och Zimbabwe stödjer den hårt ansatte presidenten Laurent- Desire Kabila.
Uppskattningarna om hur många Interahamwe-medlemmar och medlemmar i den före detta rwandiska regeringens trupper som fortfarande är beväpnade varierar kraftigt. Den högsta siffran ligger på 40 000 man.
Både den rwandiska regeringen och rebellerna i Kongo-Kinshasa, RCD, anklagar president Laurent Kabila för att beväpna och träna rwandiska styrkor och använda dem i egna syften. Men det finns inga bevis på hur omfattande Interahamwe-milisen är idag.
Då och då dyker det upp kommunikéer från milisen på Internet om lyckosamma uppdrag som Rwandas befrielsearmé, ALIR, har utfört. ALIR anses vara en rörelse som vuxit ur Interahamwe.
Tidigare i december uppgav en sådan kommuniké att :”ALIR efter månader av relativt lugn nu återupptagit attacker mot militära mål i nordvästra Rwanda”.
Men en rwandisk regeringstalesman betonar att man inte väntar sig en ny större offensiv från Interahamwe-milisen.
– Det finns bevisligen Interahamwe-läger i gränsregionen mot Kongo-Kinshasa och vi talar om ett mycket stort område att kontrollera. Denna attack är olycklig, men det finns inget som tyder på att säkerheten i stort påverkas i området, säger han
(991227)
.
