Indiska offer för människohandel får sällan upprättelse

Pune, 221020 (IPS) – Indiska myndigheter har på senare år agerat för att bekämpa den människohandel som främst bedrivs för att utnyttja personer som billig arbetskraft eller inom sexindustrin. Men de flesta förövare går fortfarande fria – och överlevande erbjuds sällan något skadestånd.

Sedan 2010 ska alla indiska delstater ha särskilda enheter som inriktade på att utreda och bekämpa människohandel, och alla former av exploatering är förbjuden enligt landets lagar.

De som fallit offer för människohandel får dock sällan något skadestånd, vilket i sin tur hänger samman med att polisen ofta klassificerar brotten på fel sätt. En del offer undviker också att driva sina fall vidare av rädsla för att bli stigmatiserade – eller på grund av att de inte känner till sina rättigheter, konstaterar aktivisten Kaushik Gupta. Ett annat problem är att skadeståndsanspråk innebär en lång och komplicerad byråkratisk process.

Många som utsätts för människohandel i Indien utnyttjas som billig arbetskraft eller inom sexindustrin, och de flesta offren kommer från fattiga förhållanden. I många fall handlar det om personer som blir lurade av människohandlare i samband med att de gett sig av hemifrån i jakt på arbeten. Ofta förs personerna sedan till andra delar av det stora landet för att försvåra deras möjligheter att ta sig hem igen.

Sedan 2008 har alla som fallit offer för människohandel enligt landets lagstiftning rätt till skadestånd – även om förövarna inte har identifierats.

Baitali Ganguly, ordförande för gruppen Jabala Action Research Organisation, säger att ett problem är att det kan vara svårt för personer att bevisa vad de varit utsatta för.

– Det har en avgörande betydelse för möjligheterna att få skadestånd, påpekar Baitali Ganguly.

I de fall en utsatt person lyckas rymma på egen hand – och inte blir fritagen i samband med en polisinsats – är det också vanligt att offret väljer att inte anmäla brottet, av rädsla för att drabbas av repressalier. Att så få förövare dessutom blir dömda – endast 16 procent av de fall som rapporterades under förra året resulterade i fällande domar – bidrar också till att få offer vågar driva sina fall vidare.

Många av de särskilda polisenheter mot människohandel som ska finnas i alla landets delstater fungerar dessutom dåligt, visar en studie gjord av organisationen Sanjog. Enligt rapporten saknar många enheter den kompetens som krävs.

Enligt organisationen Centre Direct är frågan om skadestånd till offer för människohandel alldeles för lågt prioriterad av landets myndigheter.

Baitali Ganguly påpekar samtidigt att skadestånd är långt ifrån det enda stöd offren för människohandel är i behov av.

– De behöver även psykologiskt och socialt stöd för att kunna återuppbygga sina liv, betonar hon.

Det statliga rådet NALSA har nyligen lagt fram ett lagförslag som syftar till att stärka brottsoffrens rättigheter i samband med människohandel. Förslaget har godkänts av underhuset i Indiens parlamentet, men ännu inte behandlats av överhuset, vilket krävs för att den nya lagen ska träda i kraft.

Rina Mukherji