Dakar, 181221 (IPS) ‒ Khoudia Ndiaye, 24, har återvänt till studierna vid Dakars universitet i Senegal och drömmer om att arbeta som notarie. För sex år sedan gav hon sig av till Marocko för att söka jobb på ett callcenter, men inget blev som hon hade hoppats.
För inte så länge sedan levde hon i rädsla och mötte rasism i ett främmande land.
Khoudia Ndiaye berättar att hon precis hade börjat läsa juridik vid universitetet när hon tog beslutet att ge sig av.
‒ Vi var 4 000 studenter och jag underskattade mig själv för jag trodde att jag inte hade någon möjlighet att lyckas här i världen, säger hon till IPS.
Hon började se sig om efter något annat att göra. Hon hade alltid velat arbeta på ett callcenter och hade hört från sin kusin i Marocko att det var ett välbetalt jobb.
‒ Det var inte lätt att ta det beslutet. Jag berättade det inte för mina föräldrar eftersom de aldrig skulle tillåta att jag gav mig av, minns hon.
Hennes kusin satte henne i kontakt med personer som skulle hjälpa henne till Marocko utan handlingar.
‒ Jag betalade resan med ett stipendium på 200 000 CFA-franc, vilket motsvarar 348 dollar, säger hon.
På avresedagen förstod hon att hon blivit lurad för i stället för att ta ett flyg blev hon intvingad i en minibuss.
Hon kom fram till Marrakech efter en resa på 300 mil. Ganska snart stod det klart att hon inte skulle kunna arbeta på ett callcenter. Hon hade inte fått veta att det krävdes två år av universitetsstudier för att få en anställning.
Hon bodde en tid hos sin kusin och hans fru. En dag blev hennes kusin blev överfallen och rånad på öppen gata.
‒ Unga marockaner på vespor försökte ta hans mobiltelefon. Han ville försvara sig men blev knivskuren. Jag såg hur han blödde och minnesbilden jagade mig senare, säger hon och darrar på rösten.
Hon var rädd att samma sak skulle hända henne själv en dag och bestämde sig för att återvända till Senegal. Khoudia Ndiayes föräldrar som nu visste att hon var i Marocko, betalade flygbiljetten hem. Väl hemma fick hon stöd och hjälp från familj och släktingar för att kunna återvända till sina studier.
‒ På universitetet var det lite som att komma hem. Men jag skämdes när jag kände folks blickar eftersom alla visste att jag tidigare hade avslutat mina studier för att ge mig av till Marocko, säger hon.
‒ Men jag har fått stöd från mina lärare, särskilt en av dem som alltid uppmuntrar mig när jag behöver det.
Khoudia Ndiaye berättar att hon i framtiden vill verka för rättvisa i lokalsamhällen som i distriktet Hann Bel-Air, i huvudstaden Dakar, där hon själv vuxit upp. Hon är också aktiv i ett nätverk för människor som återvänt hem och deltar i en kampanj som bedrivs i FN-organet IOM:s regi i bland annat Senegal och som lyfter farorna för migranter som ger sig av.
