Addis Abeba, 140401 (IPS) – På senare tid har några av världens största företag visat intresse för Etiopiens hundraåriga textilindustri. Dåliga förhållanden i många asiatiska fabriker och ökande produktionskostnader i Asien uppges vara några skäl.
Textiltillverkaren Salem’s ligger ett stenkast från en hårt trafikerad väg i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Här arbetar 14 vävare, traditionellt kallade “sheumanoch”, med tillverkning av sjalar och väskor som säljs både i en lokal butik och långt utanför landets gränser.
-Det är en tid av förändring, helt klart. Nu tillverkar vi produkter som våra mormödrar använder men också som våra döttrar kommer att använda och produkter som omvärlden vill ha, säger Salem Kassahun, Salem’s ägare.
I förra veckan skickade hon iväg 700 sjalar till London för försäljning i en butik som säljer designersjalar och accessoarer. Det var den andra ordern men hon hoppas att det kommer fler. Hon berättar att för fem år sedan var intresset för landets textilindustri inte särskilt stort. Men de senaste tre åren har förfrågningarna från utlandet ökat stadigt.
Större tillverkare i landet verkar dela hennes optimism. Fassil Tadese, vd för MAA Garment and Textiles, säger att Etopien drar till sig fler inköpare till följd av ökad internationell uppmärksamhet.
MAA Garment and Textiles har sin produktion i staden Mekele i norra Etiopien och har 1 500 anställda varav 90 procent är kvinnor. Företaget exporterar stickade plagg till Europa och USA.
Trender och händelser på den globala arenan påverkar var stora internationella textilföretag etablerar sig. De dåliga förhållandena i många asiatiska fabriker har uppmärksammats det senaste året, särskilt efter raset vid textilfabriken Rana Plaza i Bangladesh i april förra året där 1 100 människor förlorade sina liv.
Samtidigt ökar produktionskostnaderna i Asien och löneökningarna överstiger inflationen. Våldet som präglat valet i Bangladesh under de senaste månaderna har påverkat textilindustrin, som är den näst största i världen efter Kina. Dessutom har strejker bland textilarbetare påverkat leverantörer i Kambodja och ökat trycket på globala företag.
Tesco, världens tredje största detaljhandelskedja, meddelande nyligen att de planerar att köpa in mer kläder från Etiopien. H&M, världens näst största modekedja, har också meddelat att klädföretaget ska etablera sig i Etiopien och att de ser goda möjligheter till produktion i Afrika söder om Sahara.
Etiopien har idag 60 klädfabriker och 15 textilfabriker i bruk och landet försöker skaffa sig en viktig position för världens klädindustri, enligt Tadesse Haile, landets industriminister. Etiopien har ett överflöd av bomull och miljontals hektar mark som ännu inte utnyttjats och som skulle lämpa sig för bomullsodling.
Fassil från MAA Garment and Textiles ser ingen risk att utländska företag slår ut lokala tillverkare, utan menar att det finns utrymme för alla. Han menar att konkurrensen leder till effektiviseringar och tekniska förbättringar.
-Vi välkomnar investeringar från hela världen, säger han.
Internationella företag visar intresse för Etiopien för att inte enbart vara beroende av de asiatiska leverantörerna. Tesco uppger att de beräknar att år 2014 och 2015 kunna köpa produkter från Etiopien till ett värde av mellan 1,5 och 2 miljoner dollar och 2016 och 2017 till ett värde av 11 miljoner dollar.
Samtidigt uppger utländska företag att de vill försäkra sig om att problem inte upprepas i Etiopien och att man tar hänsyn till etiska riktlinjer i produktionen.
-Det är viktigt för oss att kläderna tillverkas under goda förhållanden och att alla inom produktionen behandlas anständigt, säger Giles Bolton, Tescos chef för etisk handel.
Han säger att företaget har ett nära samarbete med den etiopiska regeringen och lokala företag för att säkerställa långsiktig utveckling och en väl reglerad, etisk klädindustri.
Anna Eriksson, som arbetar på H&M:s pressavdelning, säger till IPS att en fördel med Etiopien är att det finns etablerade fackföreningar hos många leverantörer. Hon säger att det säkerställer en effektiv dialog mellan arbetstagare och arbetsgivare.
Samson Sesete som arbetar som vävare för Salem’s berättar att arbetet är svårt och fysiskt krävande. 21-åriga Teshome Onke berättar att de får betalt per plagg vilket gör att inkomsten varierar. En snabb vävare kan tjäna motsvarande 660 kronor i månaden medan en som arbetar långsammare kan tjäna 500 kronor i månaden.
Men att produkten sedan säljs för minst de dubbla är en källa till frustration. Salem’s ägare, Salem Kassahun, säger att hon diskuterat lönerna med vävarna och vet att de vill ha mer betalt.
-Men då skulle inte jag kunna sälja något, säger hon.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
