Washington, 130402 (IPS) – De USA-ledda sanktionerna mot Iran har skapat stora ekonomiska problem för landet. Men allt fler amerikanska analytiker påpekar samtidigt att de inte har fått avsedd verkan – att få stopp på det kontroversiella iranska kärnenergiprogrammet.
En rapport som lanserades på tisdagen av organisationen National Iranian American Council, NIAC, slår fast att det finns en klar distans mellan “målen för sanktionspolitiken” och “vad sanktionerna har uppnått”. Enligt rapporten har Iran inte varit intresserat av några eftergifter i fråga om kärnenergiprogrammet eftersom landet haft liten anledning att tro att detta skulle påverka sanktionspolitiken i någon större omfattning.
NIAC:s rapport bygger på intervjuer med högt uppsatta iranska politiker, analytiker och företrädare för landets näringsliv, och slutsatsen är att de som skulle kunna påverka regimen inte har inlett något opinionsarbete för att politiken ska förändras.
Enligt rapportförfattarna Bijan Khajehpour, Reza Marashi och Trita Parsi verkar det som att Irans kärnenergiprogram “i bästa fall” inte har påverkats alls av sanktionerna. Men i ett sämre scenario kan programmet även “delvis drivas fram” av sanktionerna, eftersom skärpta sanktioner riskerar att slå tillbaka.
Enligt rapporten är det “högst osannolikt att regimen kommer att ge vika för påtryckningar genom sanktioner” så länge som det inte förekommer påtryckningar från viktiga lokala aktörer eller utfästelser om lättade sanktioner från stormakterna. Under dessa omständigheter anses “kapitulation till och med som ett större hot mot regimens överlevnad än en militär konfrontation med USA”, enligt rapportförfattarna.
Trots att FN vid fyra tillfällen mellan 2006 och 2010 skärpte sanktionerna mot Iran, samt ytterligare skärpningar från USA och EU, så har regimen i Teheran inte kommit med några eftergifter som tagits emot väl av den så kallade P5+1-gruppen, det vill säga FN:s säkerhetsråds fem permanenta medlemmar plus Tyskland.
-Sanktionerna har inte lett till några påtagliga iranska eftergifter eftersom iranierna inte har getts några skäl att tro att detta skulle leda till några större lättnader av sanktionerna, säger Paul Pillar, tidigare toppanalytiker vid CIA, till IPS.
I USA har sanktionerna beskrivits som ett alternativ till militära insatser mot Iran. Men Paul Pillar, som från 2000 till 2005 var ansvarig för CIA:s samordning av underrättelseverksamhet i Mellanöstern och södra Asien, är kritisk till den inställningen.
-Ett tankefel kring uppfattningen om sanktioner och militära attacker som två alternativa metoder för att hantera ett problem är tendensen att betrakta sanktioner som något isolerat, som kan genomföras utan den diplomati som krävs för att sanktionerna ska fungera, säger Pillar.
Han menar att införandet av skärpta sanktioner utan några nödvändiga incitament bara leder in i en återvändsgränd, som ökar risken för en militär konflikt.
-Detta bekräftar den iranska uppfattningen om att västländerna är mer intresserade av att få till stånd ett regimskifte snarare än ett avtal, samtidigt som de krafter i USA och Israel som skulle välkomna ett krig kan hävda att sanktionspolitiken redan testats och att det enda återstående alternativet är en militär insats, säger Pillar.
Irankännaren Ahmad Sadri vid Lake Forest College menar att regimen i landet visserligen vill se ett slut på sanktionerna. Men han menar samtidigt att det inte främst är ledningen som drabbas av dess effekter.
-Den iranska ekonomin är långt ifrån en kollaps, men de mest utsatta klasserna har drabbats hårt av de snabbt stigande priserna. Sanktionernas effekter är inte direkta, och de är inte smarta. De skadar vanligt folk, säger han.
Sadri menar att om P5+1-gruppen vill att Iran ska godta deras krav så måste de börja närma sig landet med diplomatiska metoder.
-De måste inleda förhandlingar som förs i god anda och erbjuda Iran ett hederligt avtal, så de kan rädda sitt anseende och ta sig ur dödläget, säger han.
Iran och P5+1-gruppens företrädare ska hålla ett nytt möte i Almaty i Kazakstan den 5-6 april.
