Peking, 121112 (IPS) – För ett drygt år sedan inledde myndigheterna i den folkrika indiska delstaten Rajasthan ett program för att ge befolkningen tillgång till så kallade generiska läkemedel utan kostnad. På sikt kan programmet komma att spridas till hela befolkningen på 1,2 miljarder människor.
Satsningen kan komma att få stor betydelse för Rajasthan 68 miljoner invånare, men har även skapat ett missnöje bland läkare som därmed går miste om möjligheten att skriva ut dyrare originalmediciner till sina patienter.
Närmare 350 olika sorters mediciner i form av kopior av originalläkemedel distribueras för närvarande gratis i Rajasthan. Detta har lett till att många fler människor har sökt upp sjukvården, och enligt lokala medier har över 200 000 patienter hittills fått tillgång till programmet.
-Detta har börjat bryta den gemytliga relation som doktorer och läkemedelstillverkare har kunnat åtnjuta under flera årtionden, sade professor Nirmal Kumar Gurbani i samband med en vetenskaplig konferens om globala sjukvårdsfrågor som hölls i Peking nyligen. Gurbani arbetar som rådgivare vid RMSC i Rajasthan, den myndighet som tillsattes av delstatsministern Ashok Gehlot för att ansvara för sjukvårdssatsningen. Enligt Gurbani är dessutom “Rajasthanmodellen” ett piltotprojekt som kan leda till en liknande satsning på nationell nivå.
En av målsättningarna med programmet är att sätta stopp för den manipulation av läkemedelspriser som både tillverkare och privata apotek sysslar med. Ett system som enligt Gurbani leder till att patienterna tvingas köpa den i många fall dyrare medicin som läkare och apotek erbjuder dem.
För att kringgå det systemet har myndigheterna i Rajasthan nu börjat köpa upp kopior av originalläkemedel direkt från tillverkarna, för att sedan förmedla dessa mediciner direkt till patienterna genom särskilda godkända hälsocentraler.
Särskilt för patienter som är i behov av livslång medicinering kan läkemedelskostnaderna blir en mycket tung börda.
-En typ av medicin som används för diabetes kostar 117 rupier, men vi köper istället in en sort som kostar knappa 2 rupier, säger Gurbani, och tillägger att det inte råder någon skillnad i kvalitet mellan de olika produkterna.
Gurbani påpekar att kostnader för läkemedel är den näst vanligaste orsaken till att människor på den indiska landsbygden tvingas skuldsätta sig. Enligt honom visar officiell statistik att över 40 procent av de indier som hamnar på sjukhus måste låna pengar eller sälja av egendomar för att klara av sjukvårdskostnaderna.
Många hamnar därför under fattigdomsgränsen efter sin sjukhusvistelse medan många andra undviker att gå till en läkare i samband med sjukdomar eftersom de inte har råd.
Mängder av läkemedel produceras i Indien. Landets läkemedelsindustri är den tredje största i världen. Indien exporterade läkemedel till ett värde av 13,2 miljarder dollar under förra året, och myndigheterna hoppas att den siffran nästan ska fördubblas fram till 2014.
-Men trots detta saknar två tredjedelar av befolkningen en regelbunden tillgång till de viktigaste läkemedlen, säger Gurbani.
Ravi Narayan, som forskar kring folkhälsofrågor och är engagerad i kampen för att göra läkemedel tillgängliga för alla indier, är mycket positiv till satsningen i Rajasthan. Och enligt honom har satsningen varit så lyckosam att hela landet bör följa efter.
Den indiska staten har inlett en satsning för att inom de kommande åren kunna erbjuda en allmän sjukvård till alla landets invånare. Målet är att över hälften av befolkningen ska ha tillgång till gratis läkemedel innan våren 2017.
Satsningen kommer till stora delar att efterlikna den modell som nu används i Rajasthan – med centraliserade inköp av läkemedel, regler som innebär att läkare måste skriva ut generiska läkemedel istället för dyrare originalmediciner, samt en distribution som sköts genom officiella sjukvårdscenter.
-Detta är inte bara möjligt att genomföra i Indien, utan över hela världen, säger Gurbani.
Samtidigt står satsningen inför stora utmaningar. Detta eftersom den indiska sjukvården redan nu är svårt underfinansierad och har stora problem att tillgodose behoven hos landets 1,2 miljarder invånare, varav 40 procent lever under fattigdomsgränsen.
Deltagare vid konferensen i Peking påpekade också att en nationell satsning skulle kräva en enorm infrastruktur i form av lager och kylanläggningar för läkemedel, vilket kanske inte alla landets delstater har möjlighet att bygga upp.
